Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Jag vill inte ha någon gruva, men jag hoppas att det blir en

De flesta av oss rynkar på näsan och tycker att det är skamligt när vi hör att det har förekommit att miljöfarligt avfall från västvärlden hamnar i fattiga länder i bland annat Afrika.

De flesta av oss har grunduppfattningen att varje land skall hantera sitt eget avfall. Men när det kommer till konsumtion och inköp av elektronik så inträder plötsligt en tydlig inkonsekvens, eller beror det kanske på okunskap?

Vi vill gärna ha en platt-TV, Iphone, bluerayspelare, en ny bil, men vi låter helst andra länder ta konsekvenserna av vårt konsumerande. Mycket av de metaller som är nödvändiga för bla elektonikkomponenter bryts i U-länder där miljökontrollen i många fall är bristfällig och påverkan på miljö och människor blir påtaglig. Varför ska vi inte själva betala det miljömässiga pris som vår livsstil innebär?

Jag vill inte ha en gruva i Oviken men jag tycker att det är oetiskt och omoraliskt att säga nej. En gruva innebär ett stort ingrepp i kulturmiljön, och risker för miljön föreligger i form av spridning av metaller genom damning och eventuellt lakning. Men är det inte ett pris vi måste betala för vår livsstil?

Jag vill också kommentera myten, som tyvärr uppfattas av alltför många som sanning, att det främst handlar om brytning av uran! De metaller som enligt till exempel företaget Continental Precious Minerals kommer att brytas är främst vanadin, nickel och molybden, Uranet står för endast 5-10 procent.

Miljömedveten jämte

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel