Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

– Jag vill uppmuntra till det friska

I flera år var hon sjuk i anorexi. Nu vill 22-åriga Alexandra Livinter stötta andra som kämpar mot ätstörningar.

– Jag är ett levande exempel på att det går att bli frisk, säger hon.

Östersundsbon Alexandra Livinter har varit fri från sin anorexi i snart ett halvår. Hon var sjuk i fem års tid, men hade ätstörningsproblem redan innan det. Precis som för många andra var det inte en tydlig gräns, övergången in i anorexin gick successivt.

Hon beskriver vad som snurrar i hjärnan under sjukdomen, hur den hänger ihop med låg självkänsla och skakigt självförtroende.

– Man känner sig dålig, värdelös, äcklig och ful. En ätstörning sitter ju inte i midjemåttet, det sitter i tankarna.

Det är lätt att påverkas av samhällets ideal om att man ska vara vältränad och följa olika bantningstips. Signaler som kan påverka särskilt mycket i tonåren när man letar efter sig själv. Men ofta är idealen helt omöjliga att uppnå, ett exempel på det är att magasin retuscherar sina foton.

– Det går inte att se ut som en Barbiedocka eller ett skelett, kroppen klarar inte det.

Alexandra Livinter gick igenom olika vårdbehandlingar. Alla var bra, men de passade inte riktigt henne.

– Generellt har man samma tankar i sjukdomen, men vi är också individer.

Till sist hittade hon en behandling som fungerade. Precis som i all vård av ätstörningar handlar det om att skapa ett regelbundet ätande och en sund inställning till mat och kroppen. Och egentligen handlade det i hennes fall inte bara om behandlingen i sig, utan om att personalen hon mötte brydde sig.

– Det fanns alltid någon som stöttade, det betyder så mycket att det finns bra personal.

Men kampen mot sjukdomen var framför allt hennes egen. Hon blev tvungen att möta de starka negativa känslorna som varje måltid skapade.

– Det gäller att stå ut i den ångesten, man kan inte undvika den.

I de lägena var det skönt att ha en människa vid sin sida. Någon som förklarade varför hon kände som hon gjorde och som kunde hjälpa henne att tycka bättre om sig själv.

Hennes egen erfarenhet av ätstörningar, och styrkan hon har fått av att bli frisk, har lett till att hon vill engagera sig för andra. Nu är hon både styrelseledamot och volontär i Frisk och Fri – Riksföreningen mot ätstörningar för deras lokal- avdelning i Östersund.

– Jag vill uppmuntra till det friska, jag och många andra är levande exempel på att det går att bli frisk. Det är inte kört om man hamnar i en ätstörning.