Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jaha, men vad är ni överens om?

Den rödgröna oppositionen är som en parodi på den oenighet de borgerliga partierna fick utstå på 70- och 80-talet. En oenighet som resulterade i att flera kortlivade borgerliga regeringar sprack.

Annons

Miljöpartiets Åsa Romson kan inte svara på om hon väljer Jonas Sjöstedt (V) som regeringskompis än Jan Björklund (FP). Vänsterpartiet publicerar en önskelista på vilka av deras supersocialister som borde bli ministrar i en rödgrön regering vilket i sin tur får Socialdemokraterna att rasa.

Och Romsons velighet inför Sjöstedt visar på den spricka som finns inom oppositionen. Hennes val borde egentligen vara ganska enkelt särskilt som Miljöpartiet avskyr Folkpartiets skolpolitik. Vänsterpartiet till skillnad från Folkpartiet är dessutom med på Miljöpartiets anti-kärnkraftslinje.

Å andra sidan har ju Miljöpartiets andra språkrör, Gustav Fridolin, öppnat upp för en kompromiss i kärnkraftsfrågan. Vilket kanske är en nödvändighet om man vill se den gamle kärnkraftslobbyisten Stefan Löfven som statsminister.

Men oenigheten kokar inte enbart ned till personfrågor. I politiken är Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna mer oenig än någonsin. V och MP vill göra arbetsveckan kortare, S står lutherskt fast vid 40 timmar. Man är i princip bara överens om behovet av att byta regering.

Samtidigt finns där hjärtefrågor som ser ut att sätta käppar i hjulet för ett samarbete. Vänsterpartiet vägrar stötta en regering som tillåter vinster i välfärden. Miljöpartiet kommer aldrig ingå i en regering där man begränsa invandringen – vilket både Vänsterpartiet och Socialdemokraterna vill.

Samtliga partier vill radikalt höja bidragen, men där stannar enigheten. Miljöpartiet tre miljarder, Socialdemokraterna sju och Vänsterpartiet vill se en höjning med enorma 18 miljarder. Inkomstskatten ska också höjas och även där är partierna splittrade. Socialdemokraterna vill höja skatten med en och en halv miljard, Miljöpartiet med fem miljarder och Vänsterpartiet med chockhöga 15 miljarder.

Det är högst oklart vem som blir vinnare i denna överbudspolitik. Men med all säkerhet är det inte väljarna.

Listan kan göras lång. Allt ifrån konkreta områden som fastighetsskatt, bensinskatt, ROT, RUT och moms till breda politiska frågor som försvarspolitik, pensioner och välfärd saknas en politisk samsyn.

Vinner oppositionen valet och vi får ett maktskifte till hösten väntas en sannolik tid av high chaparral i riksdagen. Det är mycket osannolikt att en rödgrön regering har förmågan att fungera under en hel mandatperiod.