Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Jämtland – så länge det varar

Annons

Vi sitter på en klippavsats vid Forsaån, vid den inre lagunen. 

Termometern visar trettio grader och blå trollsländor korsar det buteljgröna vattnet i ett oavbrutet sökande efter mat och nya partners.

S ligger bredvid mig och sover. Utslagen av värmen och av sin åtta månader långa sjukskrivning från vårdyrket.

Moderaterna har ringt och frågat om hon vill stå på nomineringslista inför valet men hon har tackat nej.

"Jag vet inte ens vad jag har för ideologi", säger hon och när hon kvicknat till. "Då kan jag ju inte bli hobbypolitiker."

"Du kanske kan bli socialdemokrat", skämtar jag.

S skakar på huvudet.

"Socialdemokratin förstår jag ännu mindre av."

"Våra nya mittenpartier", säger jag. "Det politiska spektrat vränger sig ut och in."

Vi diskuterar synkronicitet och solen ligger på som en blåslampa över de glest bevuxna stenhällarna.

Så här satt två människor för tio tusen år sen, och vid den här ån såg det i princip likadant ut.

Fast jag hade mammutskinn och spjut och S hade inte bikini.

Antagligen hade hon ett spjut hon också.

Och ingen möjlighet till sjukskrivning.

Hon är ointresserad av politik men konstaterar att hon drabbas av den i sitt yrke.

Veksamheten ska "trimmas".

Naglar ska klippas ner tills de inte finns.

"Man kan inte krama blod ur en sten", säger hon och blundar.

Senare på kvällen sitter vi på Bynäsets baksida i den svarta sanden framför en eld.

Vi är vid världens ände.

Flaket är blankt som ett salsgolv och solen smälter stumt bakom fjällmassiven i fjärran. 

En rosa fullmåne svävar i det mörkblå diset över stan och allt är overkligt.

Som jämte bor man i en obegripligt vacker kuliss. Men bakom kulissen döljer sig märkligt höga sjukskrivningstal.

Folklig ohälsa. Inte minst bland kvinnor. Och alkoholism.

FB flödar över av mysiga drinkbilder.

Röda nyllen.

Stela leenden.

S är från Värmland.

Där är de också sjuka – vi är sjuka överallt.

Det är tio år sen hon var i mina trakter.

"Östersund är fantastiskt", säger hon. "Men vad har ni gjort med torget? Det är ju helt förstört."

"Vad har vi gjort med Sverige?" säger jag retoriskt.

S släpper tallbarr i elden och de flammar upp och blåser ut över vattnet i glödande puffar.

Det här är den bästa av världar. Man får nypa sig i armen.

Kan det vara så här vackert? Varför har jag förtjänat det här?

HAR jag förtjänat det här?

Nej, men jag fick det ändå. Serverat på silverfat.

Jag vann på lotteri. Föddes i Sverige. Vann högsta vinsten.

Jag fick växa upp i Jämtland och Värmland. Jag är extremt bortskämt. Miljöskadad. 

Jag förstår inte hur bra jag har det – kommer aldrig att förstå.

Det är bara att tacka och att emot.

Så länge det varar.

Mer Ganman:

Hästtjejer vs machomän

Plötsligt gör jag det osvenskaste som finns

Privatisera allemansrätten

Jakthundar ska inte klemas bort

Veterinären: "Ganman sprider myter"