Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Se bilderna från länets största byggprojekt

/
  • Betongen flygs ut med helikopter och det blir många turer för varje fundament.
  • Jonas Englund, Hara jobbar åt Toréns som en av 50-talet grävmaskinsförare som jobbar längs kraftledningsbygget.– Vi bor på Ånns Värdshus där vi har hyrt hela ställets 16 rum, säger Jonas Englund som vill ha fortsatt kallt framöver för att hinna med jobbet.
  • Det är långt till närmaste mack när man befinner sig i närheten av Blåhammarens fjällstation, men arbetsledaren Linus Hjerpe är väl rustad.
  • Det har mest varit oväder och snöskottning för Arne Lindman från Harrsjöhöjden här till vänster, men den här dagen kan både han och kollegan konstatera att solglasögon krävs.
  • Kraftledningsstolparna flygs ut och monteras samman innan kranbilen lyfter dem på plats.
  • Jan Karlsson från Brattlands åkeri har sedan i januari sett till att det går att ta sig fram i kraftledningsgatan enda fram till norska gränsen. Dålig sikt är ett problem, och han berättar att man tvingats lägga 30 - 40 stockmattor bara för att kunna sig över Enan.– Föret räcker väl till påsk, men sedan vet vi inte vad som händer, säger Jan Karlsson.

Länets största byggprojekt är samtidigt det mest anonyma. Orsaken är att bygget pågår mitt i ödemark och i fjällterräng som samtidigt är förbudsområde för motortrafik.

Annons

Det märks inte speciellt mycket att 140 personer som bäst håller på att bygga en ny kraftledning till Norge. Hela projektet pågår vid sidan av E 14 mellan Järpen och norska gränsen.

Det är ett besvärligt, arbetskrävande och dyrt projekt. Speciellt som ledningen dras i extremt känslig fjällterräng, och som i stort saknar tillfartsvägar. Det berättar Rolf Karlsson, platschef för bygget och som är anställd av huvudentreprenören Eltel Networks TE AB.

– Vi har gjort en vinterväg längs hela ledningsgatan mellan Järpen och norska gränsen, och vi har hyrt in två pistmaskiner från Brattlands Åkeri som kontinuerligt håller vägen öppen.

av stamnätsledning mellan Järpströmmen och Nea i Norge omfattar totalt 10 mil, var av 7,5 mil av ledningen ligger på den svenska sidan. Det mesta av materialet flygs ut med helikopter.

Men ett 30-tal bandvagnar kör varje morgon ut ledningsbyggarna till jobbet, som handlar om att sätta upp och förankra 261 gigantiska kraftledningsstolpar hela vägen fram till norska gränsen. En ny 450 kilovolts ledning ska ersätta den gamla kraftledningen.

– Det här är det största jobb jag har haft under mina 40 år i branschen, konstaterar Rolf Karlsson.

Han suckar över att det inte har gått riktigt som planerat. I dag är projektet 2,5 månader försenat på grund av väder, vind och geologiska överraskningar på fjället.

arbetsledaren Linus Hjerpe upp till arbetsställena på fjället, så börjar vi förstå vidden av det utdragna byggprojektet.

En fyrhjulsdriven pick-up tar oss från Rundhögen och över trampade och frusna myrar upp till ledningsgatan. På vägen upp möter vi bandvagnar, traktorer, skotrar och andra fyrhjulsdrivna fordon när vi klättrar mot Blåhammaren.

När vi når ledningsgatan efter 3–4 kilometer lämnar vi Storsnasen bakom oss för att i stället åka i riktning mot norska gränsen.

Det är en overklig känsla att åka bil på en väg som inte finns. Här 800–900 meter över havet råder normalt motorförbud. Vanligtvis passerar här bara de turåkare som följer kryssleden mot Blåhammaren och Sylarna.

en grävmaskin och ett arbetslag, och stolparna kommer med cirka 300–400 meters avstånd.

– Fram till norska gränsen är det 11 800 meter och vi har väg ända fram till den sista stolpen som har nummer 261, säger Linus Hjerpe.

– Hela ledningsgatan från gränsen ner till Järpen pistas, men mest blir det här, eftersom det driver igen hela tiden här.

Det har krävts närmare 300 stockmattor för att klara alla bäckövergångar och raviner, och Linus Hjerpe är oerhört tacksam över de kyliga nätterna som gör att vägen håller. Hela projektet bygger på att det mesta arbetet utförs när marken är frusen. Allt för att miljöpåverkan ska bli så liten som möjligt.

Snart befinner vi oss intill Blåhammaren och framför oss ringlar sig den osannolika vintervägen mot gränsen, där de norska fjällen badar i snö och sol.

hemma i Hålland i natt, och jag hade glömt att slå på dieselvärmaren och nu startar inte traktorn, konstaterar Magnus Thuresson, som är i full färd med att ordna med startkablar och ström från ekipaget intill.

Kranbilen bredvid ger starthjälp. Den väger 57 ton och lyfter 90 ton, och behöver i sin tur draghjälp av bandtraktor för att ta sig fram när det blir för brant.

för då är det mindre som går sönder, säger den solbrände kranbilsföraren Tommy Bylund från Sundsvall.

– Det är mycket som händer och nästan varje dag är det något som går sönder på bilen i form stegar, stänkskydd och annat, men beställaren har lovat att stå för de skador som uppstår.

arbetslag och vid nästan alla stolplägen står en grävmaskin. I de djupa groparna som grävs formas och armeras det för gjutning av stolpfundamenten. Betongen flygs ut med helikopter från Rundhögen, där den hämtas från betongbilar som kört från Undersåker. Sedan formarna är gjutna, måste de täckas och hållas varma.

– Det får inte bli för kallt och därför värmer vi betongformen med hjälp av fläkt och elverk eller dieselverk, säger Morgan Bergvall, betongarbetare från Hallsberg när han kommer utkrypande från den tältliknande formen.

kubikmeter betong, och det behövs 2 turer per kubikmeter, vilket innebär att helikoptern har fått göra 100 turer hit för att fylla formen.

Hela projektet är extremt beroende av helikopterhjälp, den här dagen är det fyra helikoptrar som går i skytteltrafik. Men ännu större är beroendet av hyfsat väder.

– Under den förra perioden stod helikoptrarna stilla sju av arbetsperiodens nio dagar på grund av kastvindar, säger Linus Hjerpe.

Under vår färd fram mot norska gränsen kör vi utan att knappt märka det rätt över Enan och här är vägen nypistad och slät som ett golv. Någon kilometer därefter möter vi han som har det ensammaste jobbet på fjället. Sedan i januari har Jan Karlsson kämpat för att hålla transportleden öppen. Och oftast under nattetid.

– Jag har kört sedan klockan tre i natt från Enan mot gränsen, för att bättra vägen. Problemet är all snö, och när man bara ser 4–5 meter framför sig, säger pistör Jan Karlsson, Brattlands Åkeri.

Snö och vindar gör jobbet tufft för flera. Många vittnar om en vinter med ett evigt snöskottande och där nyckfullt väder har inneburit ständiga förseningar och dagar av väntan.

surra i luften. Den stigande temperaturen gör att gjutjobbet kan komma igång igen. Fyra helikoptrar kör i skytteltrafik med sina brukbaljor hängande under sig. Vid stolpe 222 träffade vi några luttrade byggjobbare.

handskottning för att få fram gjutformen ur drivsnön, säger Arne Lindman från Harrsjöhöjden.

– Under de arton senaste arbetsdagarna har vi skottat snö i tio dagar, och det är först under de senaste två dagarna som vi fått se de fjäll som ligger runt omkring oss.

Mer läsning

Annons