Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Forskare studerar flyttfåglar i Ljungdalen

/
  • Hela forskningslabbet ryms i bilens bagageutrymme. Från vänster: Nils Mueller, Sieglinde Kundisch och Keith Larson.Med huvudet före ner i en liten plastpåse, och så är vikten strax faställd. Nils Möller från Tyskland hanterar de små fåglarna med van hand.
  • En analys av vingfjädrarna avslöjar vad fågeln ätit, och därmed också var den övervintrat.
  • Keith Larson från Oregon, USA, har studerat fåglar i 15 år. Just nu håller han och hans forskarkolleger till på Flatruet där de tittar närmar på lövsångare.

En internationell forskargrupp från Lunds universitet befinner sig just nu i Ljungdalen för att kartlägga flyttfåglars migrationsvägar.

Annons

Ljungdalsfjällen utgör en särskilt intressant kontaktzon där nordliga och sydliga arter möts, vilket kan ge nya kunskaper om fåglarnas beteende.

– För bara några hundra år sedan hade man ingen aning om vart våra flyttfåglar tog vägen om vintern, berättar gruppens ledare Keith Larson. En teori var att de övervintrade, alltså låg i dvala, under vattenytan i våra träsk! Men för cirka 100 år sedan började man ringmärka fåglar, vilket gav nya insikter om fåglarnas tillvaro.

– Fågelmärkningen har förvisso gått från färgade trådar till numrerade metallringar, men det är ändå ett ganska klumpigt arbetssätt, berättar Keith. Nuförtiden använder vi också små satellitantenner som man fäster med ett litet bälte kring fågelkroppen, det funkar ungefär som en GPS.

Annan modern utrustning består av minimala skrivare som fågeln bär med sig. Den minsta enheten väger cirka tio gram, och den får utgöra högst 5 procent av fågelns egen vikt. Men här stöter forskargruppen på ett litet problem: Deras främsta studieobjekt är den vanliga lövsångaren, men den lilla gulgröna fågeln väger i sig själv bara åtta gram.

– Den pippin flyger ingenstans med en sådan tyngd, konstaterar Keith lite skämtsamt.

Omsorgen om de små liven går inte att ta miste på. I dag är arbetet inställt på grund av regn, och det är inte för forskarnas skull. Nej, de små fjäderfäna mår inte bra av att bli hanterade i vätan. De skall ju både vägas och testas på olika sätt, vilket normalt tar cirka 15 minuter per fågel.

– Jag och min kollega arbetar med två olika metoder, fortsätter Keith. Jag analyserar fjädrarna, som bär spår av fågelns kost. På det viset kan vi avgöra i vilket område fågeln tillbringat vintern. Min kollega tar blodprover, och fastställer fågelns genetiska ursprung genom DNA-analys.

Slutmålet är att skydda och bevara våra fåglar, och ofta finns mycket enklare metoder än man tror.

– Ibland handlar det bara om tajming, säger Keith.

Han tar upp ett aktuellt exempel: Precis när flyttfåglarna slagit sig ner och byggt upp sina reden höjdes vattennivån här i Storsjön där vi arbetar! Ett par tranor klarade sig med ett par decimeter när, men en lomfamilj fick hela hemmet bortspolat. Ett samarbete kring nivåregleringen hade förändrat hela situationen, menar forskarna samstämmigt.

– Orsaken är för det mesta ren okunskap och dålig kommunikation, tror Keith.

Detta försöker de tre kollegerna råda bot på så gott de kan. I veckan blir det bland annat ett besök på Ljungdalens skola, där skolbarnen ska få bekanta sig med både fåglar och forskningsmetoder.

Mer läsning

Annons