Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord: Karl Erik Hemmingsson, Vigge

Vår pappa, morfar och svärfar Karl Erik Hemmingsson har avlidit på sin namnsdag den 28 januari 2018.

Annons

Efter krigsåret 1919 föddes pappa i lillstugan på Bränn, den gård där han levde sitt nära 99-åriga liv.

Pappa var yngst av tre syskon. Vår farfar dog när pappa endast var ett år gammal och saknaden av en far följde pappa hela livet. Det svåra 30-talet gjorde att pappa tidigt började arbeta. När ångbåten kom till Viggebryggan stod han där som 9-åring och tog emot sill i lådor som han sen sålde i byn. Vi barn fick höra dråpliga historier från hans arbete som lilldräng. Att lusten för fiske inte fanns där var för att han som lillpöjk fick ro ut till Öjan medan den vuxne lade ut tiotals nät av bomull. De sov sedan under ett vindskydd för att i soluppgången vittja näten tidigt nästa morgon.

Men när vi barn/barnbarn ville fiska följde han troget med i båten, bara för att han var rädd att något kunde hända oss. Pappa ville helst rensa fisken bara för att vi inte skulle skära oss på kniven. Men att äta den tillagade fisken det tyckte han om.

Att jobba som dräng var det jobb som erbjöds efter konfirmationen. En tid arbetade han som dräng i Hansjöbyn och efter avslutad arbetsvecka på lördagen tog han sin cykel och cyklade till Vigge för att hjälpa farmor med sysslor. Likaså var det när han gjorde rekryten som signalist. Vi tvåtiden på lördagen, då de fick ledigt, cyklade han hem till Vigge för att sedan cykla tillbaka till I 5 på söndag eftermiddag.

Som 12-åring blev han erbjuden av sin lärare Rosen att lära sig spela fiol efter noter. Dilemmat var att pengar behövdes och att samtidigt arbeta i skogen för att tjäna pengar, på så sätt blev det aldrig någon tid till att lära sig noter, vilket han sörjde.

Musiken och senare dansen, var en del av våra föräldrars och deras vänners liv. Som pensionär deltog han i en fiolbyggarkurs. Stolt visade pappa upp en egen byggd fiol.

Pappas skogsarbete straffade sig. Han kände redan som ung hur ryggen blev skadad för att han ville jobba lika hårt som de vuxna, och det var ett livslångt misstag.

Som många unga män var pappa inkallad för beredskap under 40-talet. När första barnet föddes var han stationerad i Börtnan. Den natten var det storm så kuren de stod i för att bevaka främmande flyg, blåste iväg.

Pappa och mamma gifte sig och tog över gården när de hade fått sitt första barn. Tillsammans byggde de ny ladugård, renoverade hus, plockade sten från ägorna, dikade, allt som behövdes för att kunna få en fungerande vardag då allt var försummat eftersom farmor tidigt blev änka.

Samtidigt med småbruk körde pappa Bergs Express i 30 år. Även här krävdes tidiga morgnar. Först till föuse sedan till järnvägen i Svenstavik och köra rutten till Godscentralen i stan. Det var viktigt att inte missa de två färjorna Sann- och Vallsundet. Alla affärer runt i byarna skulle ha sina varor, privatpersoner väntade på gods. Ibland fick någon skolklass med fröken i framsätet följa med på sin skolresa in till stan.

Mina första stadsresor gick med expressen. Min första mjukglass fick jag på en sån resa och den smaken sitter i mitt minne ännu. Jag kommer ihåg hur han hälsade på alla han mötte, hur handen släppte ratten och hejade konstant. Han kände alla.

Pappa och farbror Pelle kunde ha mist livet när de chansade på att inte vänta på en färja utan tog isvägen. Väl ute sjönk isen framför bilen och sprickor spred sig som solstrålar framför motorhuven. De stod på fotstödet utanför bilen beredda att hoppa.

Jag minns hur jag stod i fönstret, det var kolsvart ute och tittade upp mot garaget och undrade när han skulle komma hem innan jag somnade. Det var långa dagar för pappa.

Jag följde pappa på traktorn, mjölkade, hässjade hö, kapade ved, följde med i sysslorna, det upplevde jag som frihet.

Bränna bröd var ett omtyckt tunnbröd gjort på råvaror från gården. Pappa och mamma bakade professionellt med flinka bagerskor som anställda. Tyvärr blev allt slit också slutet för deras äktenskap. Men vi minns med glädje att de var bästa vänner till slutet av sina liv.

När vår lillebror kom delade vi alla glädjen av att bli storasystrar.

Pappa träffade en ny vän som delade hans intressen av att vistas i skog och mark, åka skidor, cykla och njuta av livet och sina barnbarn och senare sina barnbarnsbarn.

Från ungdom till hög ålder älskade pappa att dansa. Han var välkänd och populär bland dansvänner.

Pappa var noga i det han gjorde och aktsam med sina ägodelar. Pappa visste att allt kostar.

Ett långt liv har slocknat.

Hans stol står tom. Vi bär hans kära minne i våra hjärtan.

Tack för allt älskade pappa.

Familjen genom

Bodil Hemmingsson, Barbro Boström

Mer läsning

Annons