Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

För Stina handlar det mesta om musik

/
  • Alla redo? Stina Wahlén har koll på läget. Uppvärmningen har gått bra och kören ReMix är klar att släppa loss. Och då händer det saker!
  • Det lyfter! Det lyfter! Kören sätter in sina röstresurser och Stina kan konstatera att hon har goda sångare till sitt förfogande! Foto: Susanne Kvarnlöf
  • Sen tisdagseftermiddag, det är bara Nataniel och Novalie kvar av Solens barn. Men det gör inte så mycket, då får femåringarna
  • Alla redo? Stina Wahlén har koll på läget. Uppvärmningen har gått bra och kören ReMix är klar att släppa loss. Och då händer det saker!
  • Snart. Nu! Stinas fingrar är redo att flyga över tangenterna.
  • Glädje över återseendet. Stina får en kram av Britt Strandler.
  • I ReMix har man roligt!

Stina Wahlén förbereder kvällens körövning i sockenstugan i Hammarstrand. Hon är ovanligt tidig, allt för att hinna prata en stund med ÖP Lördag innan kvinnorna i ReMix anländer.

En verkligt bra kör med duktiga, erfarna sångare, och fantastiska kvinnor, betygsätter Stina.

– Ofta skrattar vi så att vi gråter ...

Till sist är hela 18 damer samlade. Övningen kan börja.

Annons

Det här reportaget skulle aldrig ha skrivits om det inte vore för den där kvällen i början av oktober 2013. Plats Hotell Hammarstrand. Ämne: Vildhussgalan.

En rad personer, från olika fakultet, erhöll priser för utförda gärningar.

I början av galan uppträdde en ung tjej som till sin akustiska gitarr sjöng två låtar. 150 personer satt knäpptysta! Vad är det här? Vem är det? En sådan röst!

Från ett bord nära scenen hördes; "hon är nästan för bra för att vara HÄR".

Tjejen heter Stina Wahlén och bor sedan någon vecka på Näset tillsammans med sambon Anders. Hon är 26 år och nyutbildad förskollärare. Hon arbetar på förskolan Himlavalvet i Hammarstrand, avdelning Solen.

– På Solen finns bara femåringar, 19 stycken, berättar Stina.

Det är eftermiddag och barnaskaran tunnas ut. Kvar är till sist bara Novalie och Nataniel. De är fördjupade i "paddan" tills Novalie plötsligt meddelar:

– Jag kan stå på händer!

Jo, ta mig tusan. Hon slår volten med suverän teknik men orkar förstås inte stå kvar på händerna.

För Novalie är det "busiga dagen" och hon drar med Stina på leken "gömma dinosaurien", fast nu kallar Novalie Stina för Marie! Med glimten i ögat...

Nataniel hämtas av sin mamma, han ska, för nionde gången, till Sollefteå där han lär sig simma.

Novalie avslutar sin arbetsdag på Solen i soffan där Stina redan sitter med gitarren, Novalie vill sjunga "snusvisan", alltså Astrid Lindgrens text om den fattige bonddrängen.

För Stina har det mesta i livet handlat om musik.

– Även i skolan. Jag hade en fantastisk pianolärare, Sven-Erik Johansson. Han hade tålamod... Och så småningom fick jag följa med honom till olika äldreboenden. Han spelade och jag sjöng. Jag hade alltid musikintresserade lärare och kunde spela även om det inte var musiklektioner.

– Pappa spelar förresten i gruppen "Hellre än bra" och det finns musik även på mammas sida.

– Jag sjunger allt mer på svenska, det blir allt möjligt; visor, ballader. Jag blandar repertoar rätt friskt.

– Jag uppträder ofta tillsammans med mamma Sonja, hon föreläser om barn, stress och sorg och då sjunger jag oftast Astrid Lindgrens texter. De passar så bra. Jag sjunger gärna Astrids texter både på förskolan och när jag är ute och spelar.

När hon pratar om "bandet" är det en löst sammansatt grupp.

– Det är ett gäng som spelar spontant. I grunden är det folk från gymnasietiden, spridda över hela Sverige. Ingen är fast, den som för stunden kan är med.

Hur gör du om en skivbolagsdirektör erbjuder ett kontrakt? Du ska sjunga en halvfånig text till en melodi med viss potential. Låten kan hamna på topplistor och kanske ge lite pengar?

– Jag skulle nog tacka nej av den enkla anledningen att det är otroligt viktigt för mig att kunna stå för det jag sjunger och gör. Oavsett om jag sjunger själv eller med ReMix försöker jag alltid välja låtar som jag känner något för, som har ett slags budskap och landar i mig. Om skivbolagsdirektören ringer får han ge mig ett erbjudande som ger utrymme för mig att utrycka mina tankar och känslor så att jag kan fortsätta känna mig stolt och ärlig i det jag gör. Att sjunga en fånig text som jag inte själv har något utbyte av bara för att hamna på topplistorna skulle inte vara ärligt mot mig själv.

– Drömmen just nu är att kunna skapa en studio i vårt nya hus, det skulle vara toppen.

– Och när jag drömmer musik är jag körsångare. Stämmor har alltid fascinerat mig.

Stämmorna kommer utan att Stina behöver anstränga sig. Hon fångar stundens ingivelser i sin intuitiva håv och skapar fastare strukturer. Direkt och utan förvarning kan hon, mitt i en sång, plötsligt höra sig själv sjunga en ny stämma.

– Stämsång känns i hela kroppen och det är kul att kunna tolka och arrangera men man får inte fastna i tonerna, man måste ha ett förhållande till texten också.

Kören ReMix omfattar cirka 20 personer. Bara kvinnor. Övningarna brukar samla 15 sångare, i tisdags kom hela 18.

ReMix fordrar kanske en förklaring. Den får bli kortfattad och är kanske inte alldeles glasklar. Det fanns en gång en kör som hette Mix. När den återskapades blev namnet, helt logisk, ReMix.

– Utan att tjorva till det för mycket; jag hade ett tag två körer, den ena tog jag över, den andra startade jag. Sedan slogs båda i hop till en men behöll det etablerade namnet ReMix..

Att Stina är populär som körledare är tydligt.

– När jag kom var jag trött men nu är jag pigg. Man blir pigg av körsång, lovar Lena Andersson.

– Stina? Hon är suverän! Här skrattar vi så att man nästan kissar på sig, fast det får du inte skriva, säger Britt Strandler.

Nä, det ska vi förstås inte göra.

Stina är egentligen Östersundsjänta. När hon sneglade mot Hammarstrand bodde hon i Stockholm.

– I Stockholm tänkte jag; hur ska man kunna känna sig hemma här?

Det gick förstås inte.

Helt andra intryck gav Hammarstrand.

– Jag kom bara hem! Det är svårt att förklara.

Efter tre år i lägenhet bor hon nu alltså på en gård. En egen gård dessutom.

– Det är så skönt. Viss renovering behövs med det brådskar inte.

Hittills har Stina "varit ute" och sjungit på diverse tillställningar mer sporadiskt.

– Det snittar väl på två gånger i månaden.

Det finns risk, eller chans, att "snittet" kommer att öka avsevärt den närmaste tiden. Det var fler än undertecknad skrivare som hade anledning att närvara vid Vildhussgalan. Vi hörde det vi hörde. Och vi vill höra mer!

Kalle Berglund

Mer läsning

Annons