Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Försvunne Bertil satt fast hos Främlingslegionen

/

Året var 1960. Ombord på fartyget Martin Thore befinner sig den 18-åriga sjömannen Bertil Jäderberg. Han hade hunnit med Indien, Pakistan, och Burma.

Annons

 Nu hade Martin Thore förtöjt i Marseille och Bertil lämnade båten. Han promenerade omkring på nattsvarta gator i den franska hamnstaden.

– Jag hade väl funderat på att gå med i främlingslegionen, vilket många grabbar i min ålder gjorde på den tiden. Jag hade inte berättat för någon ombord på Martin Thore om mina tankar. Då hade jag antagligen blivit inlåst i förpiken.

– Det var väl äventyret som hägrade, berättar Bertil Jäderberg, 63 år gammal och numera boende i Kälarne.

– Plötsligt stod jag framför fortet Nicolas, beläget uppe på en höjd där legionen hade sitt inskrivningskontor. Sedan gick allt som smort, tyckte jag då. Bara att anmäla sig. Tester, förhör, massor av underskrifter.

Fästningen var fram till 1823 ett fängelse, åren efter det blev det basen för Främlingslegionen, vilket den är än i dag. Här började Bertil märka att säcken knöts ihop. Porten hade stängts bakom honom. Ingen väg tillbaka ut, alltid vaktad av två man som så kallade livvakter. Bertil hade skrivit på för fem år framåt i legionen.

Samma vecka hade ytterligare ett 70-tal äventyrslystna grabbar i samma ålder, från olika länder, skrivits in i legionen. En del efterspanade av polisen, utan hem och familj, andra var bara panka. Tillsammans skulle de senare skeppas över till ökensanden i Afrika.

– Nu hade nog de flesta av oss redan ångrat oss. Vi var ju än så länge rekryter och fick därmed inte prata med legionärerna, men ibland kom man åt. Samtliga ångrade sina underskrifter.

– Man räknade åren tills de fem var avklarade, om man lyckades överleva.

En främlingslegionär är en man som har kriget som yrke. Han krigar inte för sitt land, inte heller för en idé som han har, bara för att försvara sitt eget liv i en kamp om att överleva fem år som främlingslegionär.

– Livet i legionen är grymt och blodigt. Det har ingenting med romantik, hjältedåd och vita uniformer att göra. Det har hänt att hela regementen utplånats intill sista man. Att försöka rymma från detta helvete var inte att tänka på, det var detsamma som att skriva under sin egen dödsdom, berättar Bertil.

Ordet halt fanns inte här, det var skott direkt på.

Hemma i Sverige betraktades Jäderberg som förvunnen, naturligtvis var han redan efterlyst.

I svensk press kunde man se rubriker som: ”Ung svensk försvunnen i Marseille”, ”Riksdagsfråga om Jäderberg”, ”Mystiken tätnar kring försvunnen svensk”, ”Far vädjar, ge dig tillkänna”, ”Legionen har fått förfrågan om Jäderberg”. När frågan ställdes till den franske kommendanten i garnisonsstaden Sidi-Bel-Abbés av svenska generalkonsulatet i Genua blev svaret nekande. Ingen Jäderberg som legionär. Man måste nog räkna med att den 18-åriga svenska sjömannen fallit offer för ett brott. Fartyget låg ju i Marseille då han försvann.

Ingen ombord på Martin Thore hade sett Bertil lämna fartyget kvällen 28 februari då han försvann. Befälhavaren hade också meddelat svenska konsulatet i Marseille att Bertil inte hade för avsikt att gå i land den kvällen. Han tänkte gå och lägga sig. Vid 22-tiden upptäcktes att Jäderberg saknades. Spaningarna var intensiva men resultatslösa. Efterlysningar gjordes i fransk press och genom svenska beskickningen i Paris kontrollerade man också legionens värvningskontor. Bertils far, polisassistent i Söderhamn, Lars-Olov Jäderberg hade dock inte gett upp hoppet. Så länge ingen kropp hittats så fanns det hopp.

Ombord på Martin Thore trodde ingen på teorin om en vanlig aktersegling. Bertil var en mycket skötsam person. Dessutom hade han alla ägodelar kvar ombord.

Här hemma sattes ingen tilltro till rykten om Främlingslegionen. Att han skulle ha hamnat med i något av deras svep. Det hade inte funnits några tecken på äventyrliga tankar i hans huvud, trodde man.

En fantastisk teori var att han åkt med i ett rensningssvep inför Chrustjevs besök i Frankrike. Det skulle snyggas upp. Inga lösdrivare fick synas till. Bertil talade ju heller inte franska. Den försvunne sjömannens far gick ut och vädjade: Hör av dig till oss här hemma. Vi är upprivna av oro över ditt öde.

– Ja, det är nu 50 år sedan, uttrycker sig den före detta äventyraren medan han rullar sig en cigarett.

– Jag vet inte vad som flög i mig. Det gick ju ganska snart upp för mig hur legionen fungerade. Jag såg och hörde många förskräckligheter. Ingenting var som man hade tänkt sig. Maten var dålig, hård utbildning, lön 110 svenska kronor i månaden. På nätterna sov jag ihop med 30 man. För en felknäppt knapp fick jag straffkommendering en hel natt.

– En kille som hade försovit sig och uppfattades som uppkäftig av sitt underbefäl fördes bort. Jag såg honom när han släpptes, blodig och totalt sönderslagen.

Bertil berättar också att fångar slogs sönder och samman, det kallades förhör. Alternativet till detta var att de blev skjutna omedelbart.

Bland legionärerna gick ett rykte om att Jäderberg var, på grund av en ögonskada, på väg att lösas från sitt kontrakt. Bertil hade ett fel på ena ögat som gjorde att han inte klarade av det ljus som reflekterades mot den algeriska ökensanden. Något som kan likna snöblindhet. Äntligen skulle den dåvarande sjömannen och Söderhamnspojken få lämna detta helvete och återvända till Sverige.

I dagspressen gick att läsa: Bertil Jäderberg, 18, löst från sitt kontrakt. De ger honom friheten åter.

Han släpptes från den franska Främlingslegionen därför att han underkändes i en läkarundersökning. Föräldrarna hade nästan slutat hoppas på att återfå sonen när glädjebudet kom från UD om hans återvunna frihet.

Det var rena pressuppbådet när Bertil nådde hem. Mamma lagade till Bertils älsklingsmat pannkaka och bjöd på. Lyckan var stor i det Jäderbergska hemmet.

Åter tillbaka i Sverige försörjde sig Bertil som cirkus- och tivoliarbetare, också som knalle under flera år. Senare drog han ut på nya äventyr i dryga 20 km i timmen genom hela Europa med påkopplad husvagn bak. Bertil hade köpt en gammal traktor av märket Volvo BM 350 Boxer av 1965 års modell. Uppiffad med flaggan i topp tuffade han iväg mot Spanien.

Sedan gick traktorresan vidare över Slovakien, Österrike, Italien, Frankrike och mot Spanien. Bertil hade ingen exakt färdrutt, han ville känna sig för lite, ta en dag i taget.

Numera är Bertil boende i Kälarne. Hur och varför han hamnade just här är en helt annan berättelse.

Ulf Svedjeland

Annons