Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Efter 20 år snurrade åter kvarnen i Vågbäcken

/
  • Den gamla kvarnen vid Vågbäcken utanför Hedeviken snurrade i helgen igång. Kvarnen flyttades från Sörviken 1930 och var i drift till 1940-talet. Foto: Håkan Persson
  • Vid GT-lokalen stod röken tät vid kolmilan. Einar Westlund och Alf Östberg var under helgen byns kolare.
– Vi ska låta milan gå ett dygn så det lär väl bli lite fint kol så småningom, sa Einar Westlund.
  • – Egentligen har jag blivit för gammal för att hålla på med sånt här. Tur att ungdomarna tar över och kan köra kvarnen i fortsättningen, sa John Bäck.
  • Inte en byfest utan kolbullar. Esbjörn Westlund visade sig var en av de populära kolbullebagarna.
  • John Bäck, 85 år, har tillbringat många dagar vid kvarnen. Som ung tillsammans med farfar och på senare tid är det John som har sett till att kvarnen går att köra

I lördags snurrade vattenhjulet på den gamla kvarnen i Vågbäcken utanför Hedeviken.
– Roligt, det var över 20 år sedan vi senast körde kvarnen, säger John Bäck.

Annons

I helgen var det Kvarnens dag i Hedeviken. Förutom att man körde igång den gamla skvaltkvarnen satt arrangörerna fart på en kolmila, hade loppis och en utställning av byns veteranmopeder. Och naturligtvis kolbulleförsäljning. Allt avslutades med en baluns i byns GT-lokal på kvällskvisten. En populär tillställning som lockade många besökare.

Den gamla kvarnen finns vid Vågbäcken strax utanför byn. Där inleddes dag en med en friluftsgudstjänst innan det var dags att öppna luckan och köra igång kvarnen.

– Det var lite spännande och se om allt skulle fungera. Vi har ju inte kört den på 20 år, sa John Bäck.

Men efter lite småjusteringar gnisslade maskineriet igång och John verkade mysa där han stod och höll koll på säden som på gammaldags sätt förvandlades till mjöl.

Den gamla skvaltkvarnen stod för länge sedan på Sörviken. Kvarnen flyttades till Vågbäcken 1930 och drivs av vatten som leds genom en vattenränna till det horisontella skovelhjulet. Kraftöverföringen sker sedan genom ”kvarnsnesen”, via ”seglet” av järn, till den övre, rörliga kvarnstenen. Snesen stöder nedtill i ett borrat hål i en jordfast sten. Den nedre kvarnstenen är fast och malningen sker mellan den och den övre roterande stenen.

– Men det är lite knivigt att få till rätta precisionen. Det vill gärna bli lite väl grovt, sa John.

John är 85 år och tillhör de sista i byn som använde kvarnen. Hur många dagar han tillbringat där genom åren vet han inte.

– Det är många dagar. Här var jag tillsammans med farfar Jon och fick höra alla hans berättelser. Synd att man inte kommer ihåg alla.

Kvarnen var i bruk till mitten av 1940-talet. Den var nära att förfalla totalt när byn för 23 år sedan började rusta upp den. För 20 år sedan hade man kommit så långt att man kunde köra igång den och allt fungerade. Efter det har den stått stilla innan det i lördags var dags igen.

– Skönt att man på det här sättet kan visa hur det fungerade förut, säger John Bäck.

– Men huvva, egentligen är jag för gammal att hålla på med sånt här. Skönt att ungdomarna nu kan ta över och har lärt sig hur kvarnen fungerar.

Ungdomarna i det här fallet var Bertil Westlund, 69 år, Folke Bäck, 58 år och Björn Eriksson 35 år. Även de högst delaktiga när kvarnen åter snurrade i lördags.

Mer läsning

Annons