Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

INSÄNDARE: Tack alla östersundare för att jag fick upptäcka er vackra stad och vara med på festernas fest!

Annons

Tack för att jag fick komma på festernas fest, Storsjöyran! Ni har tagit en tillrest turist som mig med storm.

Jag skriver detta när jag sitter på restaurangen mellan järnvägsspåret och Storsjön. Mitt i Sverige och långt från havet äter jag fisksoppa som är en av västkustens nationalrätter. Jag är långt från torskens hemvist. Soppan är utsökt.

Jag känner ingen hemlängtan. Vattnet finns här, naturen med fjäll är nära, centrum finns och ett väl utbyggt trafiknät med bekväma resor. Här finns också ett sjukhus med primärvård i framkant och efter behov.

Ett universitet med förankring i forskning som når ut till omvärlden för samhällsnytta. En framgångsrik entreprenörsanda inom näringsliv som gynnar befolkningen och bygden. Och som även når ut nationellt och internationellt.

Här är ett rikt kulturutbud med kända, okända och lokala artister.

Ni brukar fortfarande jorden och har ett gediget lokalt mathantverk.

Stadskärnan lever och har mindre butiker som fortfarande står emot kedjebutiker.

Här finns ett rikt sportutbud och många arenor på bekvämt avstånd.

Ni bygger om skolgårdar till rörelselust.

Och det bästa av allt: allt är inom cykelavstånd. En ”famn bort” som man säger på västkusten, där de äldre fortfarande mäter sina garn och tampar med sin armlängd.

Som många gånger när man gör något oväntat finns det en annan person som påverkar. Så även nu. Östersund har varit ett svart hål och inget jag tänkt på att besöka. Av en slump mötte jag tidigare under året en person från Östersund. Det är den bästa ambassadören för staden!Jag vaknar till och mitt i festernas fest ropar någon: ”Se upp, tåget kommer!”. Som att det är det mest naturliga i världen. Som att vi skulle ha en fest mitt i centralstationen i Göteborg.

I er stad har jag mött en patriotism jag aldrig skådat. Visst, jag har hört talas om er president men aldrig om er jamtelag.

I ett av partytälten när regnet öste ner på lördagskvällen och jag var som minst sugen på att stå på Stortorget, träffade jag en östersundare. På frågan om jag borde gå på presidentens tal var svaret ett tveklöst och bestämt: ”Absolut!”

Jag är glad att jag gjorde det. Unga såväl som äldre samlades i gemenskap kring ert län. Flaggorna viftade och sången ekade. Ungdomar stod med högerhanden på hjärtat och sjöng Jämtlandssången med inlevelse.

Hur förenar man en stad, ett län över gränser? Ni har lyckats förena och integrera er över ålder, intressen och kanske även över politiska åsikter.

Tack alla vänliga människor jag fått träffa. Ni har visat vägen när jag gått vilse i skogen. Visat trevliga matställen. Bjudit upp till dans, småpratat, berättat anekdoter och visat runt i staden.

Tack till er trevliga ungdomar som visat era favoritställen och till er som bjöd med till open water simning. 

Mina tankar flyger iväg: Får det att bo här? ”Åtta år i bostadskö” meddelar det kommunala bostadsbolaget. Skulle jag ens få jobb inom vården? ”Nja”, meddelar personalavdelningen: ”vi har mest läkarbrist”.

Hemma och på jobbet blev min närmaste kollega och vapendragare orolig: ”Vad menar du? Östersund? Varför Östersund? Det är ju jättelångt? Tänk om du blir kvar där?".

Ja, tänk om jag blir kvar här ...

Nu ska jag snart cykla iväg och upptäcka ert ÖFK och för mig min första fotbollsmatch någonsin. Man blir ju nyfiken, för det pratas om ert ÖFK i mitt lunchrum 80 mil från er.

Tack igen alla östersundare för att jag får upptäcka och uppleva er vackra stad.

Tack för att jag får upptäcka er omgivning med fjäll, sjöar och natur.

Tack för er vänlighet och nyfikenhet.

Och återigen tack för festernas fest, Yran. Och frågan hänger kvar i luften likt den som ekade mellan väggarna hemma på läkarexpeditionen: ”Tänk om du blir kvar där.”

Malca

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons