Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag önskar att jag kunde säga att jag gör vad jag kan för att förhindra apokalypsen

/

Annons

Ett av mina starkaste barndomsminnen är från julafton då min morfar, Ingvar Höglund, tog fram familjebibeln med Gustave Dorés illustrationer. Vi, alla sockerrusiga barnbarn, var inkommenderade i finrummet.

Vi var otåliga och galet förväntansfulla inför kommande klapputdelning. Trots det satt vi andäktigt ner när Ingvar, med sina stora och skrovliga skogshuggarnävar, bläddrade fram julevangeliet.

Även om jag hade hört berättelsen många gånger var det spännande med skattskrivning, herdar, stall, födsel, änglar och vise män. Av någon anledning minns jag passagen om flykten till Egypten bäst. Kejsar Herodes hotade att döda alla pojkar, som var två år eller yngre. Josef och Maria kände sig nödda att packa ihop och dra. Vilket var ett bra drag eftersom kejsaren fullföljde sin plan.

Jag minns att jag önskade att jag levt på den tiden. Tänk att få uppleva sådana spännande händelser. Jag ville också ge mig ut på flykt.

Med tiden har jag insett att vår tid är lika, om inte mer, spänningsfylld. Det är många som flyr. Jag har fått uppleva ett antal omvälvande händelser – oftast på en bildskärms avstånd.

Även 2012 har mina önskningar uppfyllts. Med råge.

En av de mest alarmerande nyheterna är den konsekvensrapport som Världsbanken presenterade för ett tag sedan. Där beskrivs vad som förväntas ske om jordens temperatur höjs med fyra grader de närmaste femtio åren.

Norra Europa kommer att klara sig hyfsat, sägs det. Jämtland är kanske till och med en slags vinnare. Vilket förpliktigar.

För redan i dag finns det klimatflyktingar. Journalisten Shora Esmailian har skrivit reportageboken Ur askan. I boken beskrivs mötet med personer som utsatts för klimatrelaterade katastrofer. Hon har träffat människor i Pakistan som drabbats av översvämningar, folk på flykt från torka på Afrikas horn och hon har rest till Egypten där höjd havsnivå slår ut odlingsområden i Nilens delta.

Shora hade även tänkt besöka Syrien där en utbredd torka, som drabbat miljoner människor, föregick pågående inbördeskrig. Hon menar att den dåliga tillgången på vatten i området är en viktig faktor för att förstå konflikten.

– Jag tror faktiskt att torkan har mycket med resningen att göra. I Daara, där protesterna började, har det varit vattenbrist i flera år, och det första som armén gjorde när de åkte dit var att skjuta sönder deras vattentankar som de har på taket, säger Shora till tidningen Dagen.

För några dagar sedan frågade vår 8-åring mig vad jordens undergång innebär. Bra fråga, men vad svarar jag på det? Jag önskar att jag kunde säga att jag gör vad jag kan för att förhindra apokalypsen. Vad den nu är? Oavsett får det bli mitt nyårslöfte. Påminn mig gärna.

Annons