Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nolervik: Dämpad stämning i Föllinge – men ändå bra med ett avslut

Annons

Söndag kväll. Skannar igenom nyheterna med ena ögat.

Tittar med det andra ögat förstrött på en allsvensk fotbollsmatch utan betydelse. Hör samtidigt hur senhösten blåser in över oss och får den vissnade humlen på altanen att prassla i vinden.

Skymning.

Första dagen med vintertid. Undrar varför klockan är så lite?

Rubrikerna på nyhetssajterna ropar: Försvunnen kvinna letas fortfarande. Flyg sätts in i letandet. Kvinna försvunnen sedan i fredags kväll.

Det känns distanserat. Kvinna. Försvunnen.

Det är ju en människa där någonstans. Det är en tant som är borta i grannbyn. Borta i mörker, höstblåst och kyla. Hon har ett namn, är någons familjemedlem, någons mamma, mormor, farmor. Maka. Någons väninna.

Jag sitter där framför de allsvenska lagens taffliga försök att göra mål och tänker att jag hellre åker till Föllinge.

En stund senare sitter jag i bilen.

Det är sen söndagskväll när jag kommer till Föllinge och jag åker till macken. Känslan är att det är där folk vet, det är där informationen finns. Jag märker hur det fylls på med folk i gula västar som gör sina inköp innan den stänger.

Det är dämpat. Under hela helgen har stora delar av byns befolkning, hemvärn, frivilligorganisationer och polis letat efter 85-åriga Astrid. Byn har varit i kaos. Även under Dansnatta på lördagskvällen med populära hemmabandet Jannez, var det många som funderade över alla poliser som for omkring i byn. Det var sig inte likt.

Stämningen är dov. Några med reflexvästar kommer in, de är lite rufsiga i håret, lite halvknäppta i sina västar och de ser trötta ut.

Jag frågar om letandet pågår.

Någon svarar, ja, troligen är det ännu några som håller på.

Fast vad jag inte vet då är att hela sökinsatsen är avblåst, att hon är hittad och att de flesta nu är på väg hem för att få sin första sömn på nästan ett dygn.

Men det har jag ingen kunskap om.

Vid kassan ligger ett inplastat fotografi på den försvunna. En person med bestämda och snälla ögon tittar på mig från fotografiet. Under står det: "HAR DU SETT ASTRID SENASTE DYGNET?"

Och så ett nummer till polisen.

En person säger att Astrid så ofta brukade vara ute och gå sina promenader. Västerut, bortåt Vägaskäletvägaskälet. Och att det är där i de trakterna de flesta letat.

Jag frågar några personer med västar märkta "Fjällräddningen" om sökandet fortsätter efter mörkret. Nja, de tror inte det, men så ber de mig åka upp till Solbacka, äldreboendet, där polisen har sin ledningscentral.

– Där får du besked, säger de.

Så jag åker dit. Kliver innanför dörren där en person som ser ut som en hemvärnsperson möter mig och ber mig stanna i vestibulen så ska hon varsko polisen.

– De sitter i ledningsmöte och kan snart ta emot, säger hon.

Jag står därute en god stund. Under tiden passerar män och kvinnor i gröna uniformer ut och in. Det ser ut som de packar ihop, de är lågmälda, men hälsar när de bär radioapparater, överblivna mackor och liggunderlag ut genom entrédörrarna.

Ett ansikte jag känner igen dyker upp, det är prästen i Offerdal, Calle Wahlström. Han är pastor i Jämtlandsbataljonen.

Han säger:

– Jag är här dels för hemvärnsmännens skull, men också för att jag hjälper till att underrätta anhöriga om vad som hänt.

Det blir tyst. Jag förstår vad han säger, men frågar inte mer. Jag vet. Astrid har hittats död.

– Men det där kanske det är bäst att polisen tar, säger Calle.

Naturligtvis.

Några andra hemvärnsmän som jag känner igen som personer i bygden berättar att de jobbat sedan i fredags med sökinsatser. De var med om att söka och finna en försvunnen man i Ånge i fredags, och därefter åkte de direkt till Föllinge.

– Det har blivit åtta timmars sömn totalt sedan i fredags, säger en av dem.

När Polisinsatschefen Andreas Roos möter mig pratar han i mobilen.

– Den surrar hela tiden, berättar han.

Andreas Roos berättar att sökinsatser av försvunna personer inte liknar något annat. – Därför är det alltid bra att få ett avslut, även om det den här gången slutade tragiskt, säger han.

Jo, det som jag anat stämmer. Kvinnan har hittats död. Hon hittades inte på ett ställe som hon normalt brukar vara på, enligt Andreas Roos.

– Men vi misstänker inget brott. Han berättar att det tack vare att media gick ut och uppmanade bybor att leta igenom sina egna fastigheter löstes. En man gjorde det och hittade henne.

– Det hade kanske inte hänt annars och då hade det här letandet dragit ut på tiden rejält, säger han.

Andreas Roos , polisinsatschef och den som lett sökinsatsen i Föllinge.

Även Andreas Roos ser lite sliten ut. Han har jobbat sedan i fredags, sovit sju timmar och har förutom sin roll som ledare av sökinsatsen också varit talesperson utåt mot pressen. Det har varit allt från lokaltidningar, public service, till TT och kvällspress.

Han säger nu när han ser både trött ut, men också på något sätt lättad:

– Det är tragiskt i sig, men ändå ett avslut, och det är bättre för alla inblandade. Vi är ju människor, och efter en sådan här sökinsats, om vi inte hittar den försvunna, då ser man det som ett misslyckande. Något man bär med sig för lång tid framöver.

Det är tragiskt, men ändå ett avslut. Det känns mänskligt att en polis säger så.

Polisinsatschefen Andreas Roos får slutligen gå av sitt pass.

Jag åker tillbaka till macken. Där ska de nu precis till att stänga, och jag ber att få ta en bild på deras plastade efterlysning av Astrid.

En av personerna därinne beskriver känslan när han får höra att hon hittats död.

– Det är ampsamt.

Det är jämtska för orosamt.

Jag fotograferar av bilden, och när jag är klar tar en ur personalen hand om bilden.

Hon säger:

– Ja, den där kan vi väl ta bort nu då.

Hon tittar på bilden. Och så säger hon:

– Lilla Astrid ...

Tragiskt, men ändå ett avslut. Ja, vi säger väl så.

Vila i frid, Astrid.

Mer läsning

Annons