Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

– Vi ska kämpa för skolan

/
  • – Vi vet att vi måste göra jobbet själva. Men det måste komma stöd från politikerna, säger Kurt Folkesson som kämpar för Västbygdens överlevnad. Foto: Matsåke Persson

Affären och macken har räddats. Men nu är skolan hotad. Kurt Folkesson, 70, i Kougsta kämpar hela tiden för Västbygdens överlevnad.

Annons

– När barn- och utbildningsnämnden måste spara drygt 10 miljoner kronor nästa år sneglar nog de ansvariga på de små skolorna.

– Jag är rädd för drastiska åtgärder. Och i så fall ligger nog Västbygdens skola i farozonen. Men jag lovar att vi ska kämpa för dess överlevnad. För barnunderlaget är stabilt.

– Anledningen till mitt stora samhällsengagemang är den goda sammanhållningen, säger Kurt Folkesson som naturligtvis är ordförande i Västbygdens byalag.

Han föddes i Tandsbyn och var tre år när han tillsammans med föräldrarna och de sju syskonen, alla födda på 1930-talet, flyttade till Kougsta.

– Jag bor på samma gård i dag.

– Redan i tonåren hade jag svårt att se i mörker. Det var bra kompisar som hjälpte mig att hitta fram till tjejer på danserna.

Den dåliga synen betydde att han i den åldern ofta var deppad.

– Det var psykiskt väldigt jobbigt. Innan jag blev helt blind var det något mittemellan. Ibland låtsades man se.

– Vi bakade i skift och bageriet gick bra. Men då accepterade jag inte mitt handikapp.

– Då erkände jag för bröderna att jag inte såg vad jag skrivit på lapparna.

Kurt Folkesson började på skolan för blinda i Kristinehamn.

– Jag lärde mig blindskrift. Det var allra viktigast. Och livet blev faktiskt lättare efter att jag blev helt blind. Jag fick en identitet.

Han fortsatte studierna på en folkhögskola i Karlskoga och därefter på socialhögskolan i Örebro.

– Sedan gjorde jag praktik i Östersund och efter socionomexamen 1975 fick jag jobb som konsulent för synskadade.

– Visst är det opraktiskt. Men jag gråter inte över att inte kunna se. Det finns ju inget annat alternativ.

Flera gånger i veckan promenerar Kurt Folkesson till Bleckåsen, en mil fram och tillbaka.

– Jag känner den här bygden väl. Så det är inga problem. Men det är väl inte alla som gillar att jag är ute och vinglar på vägen.

– Däremot behövs ledsagning när jag är på främmande platser.

– Vi brukar vara mellan 30 och 40 personer som satsar 30 kronor var. Men fortfarande väntar vi på den stora vinsten. Det har blivit 10‑000 kronor som mest några gånger.

Varje vecka ringer han stjärnkusken Åke Svanstedt för att få tips.

– Jag har bra kontakt med Åke. Han körde min nordsvensk Alsen Rigel som startade på V 75 många gånger och sprang in totalt cirka 300 000 kronor.

– Jag nöjer mig med att ha passning av två hästar i stallet. Det passar mig bra eftersom jag måste komma upp på morgnarna.

Nu hoppas han att bygden förskonas från en uppslitande konflikt om skolorna i Alsen och Västbygden.

– Jag satt själv i både kommunfullmäktige och kommunstyrelsen under tio år. Och ibland mådde man dåligt när personer kördes över i frågor som de kunde bättre. Men det var ändå en bra erfarenhet.

– Vi har kämpat länge. Men nu hoppas jag på byggstart i höst. Det har Vägverket lovat.

Mer läsning

Annons