Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När "Buzz" svarade i telefonen höll jag på att trilla av stolen

/
  • 20 juli 1969 genomfördes den första bemannade månlandningen. Med på resan fanns astronauten och piloten
  • Gösta  Olsson fick träffa

Det finns en historia bakom varje tidningsartikel, radioprogram och lektion jag gjort.

Annons

Inför annonseringen av gårdagens tv-program där Skavlan skulle intervjua Edvin "Buzz" Aldrin kom jag att tänka på ett eget möte med "Buzz" Aldrin

En gång på den tiden då jag gjorde radioprogram på Radio Jämtland hörde jag talas om att Neil Armstrong på en miljövårdskonferens i Stockholm sagt om jorden som han sett från månen:

Den ädelstenen måste vi vara rädda om

– Vi ringer upp Neil Armstrong, sade jag till teknikern Janne Olsson.

Märkligt nog svarade Neil.

– Jag ger inga intervjuer per telefon, svarade han naturligtvis, men han gjorde ett intressant tillägg.

– Ta kontakt med "Buzz" Aldrin, föreslog han och gav mig telefonnumret till "Buzz".

Vi ringde upp, men inget svar.

Ett år senare hittade jag lappen med telefonnumret i min skrivbordslåda. Just då undervisade jag en klass flickor som gick humanistisk linje på Wargentinsskolan i ämnet astronomi.

En kväll när jag räknade ut att det var morgon i USA ringde jag numret. "Buzz" Aldrin svarade och jag höll på att ramla av stolen jag satt på.

– Jag är en svensk lärare i naturkunskap, sade jag.

– Jag skulle gärna vilja träffa en som varit på månen, fortsatte jag.

– Jag är på semester på Irland i juli, svarade Buzz och så fick jag hans faxnummer.

Jag hade ingen fax, men skolan hade, så jag skrev.

"If you tell me where and when you are on Ireland, I will be there."

Efter några veckor hade faxen värpt.

Jag köpte en biljett till Adare, Limerick, och sade till flickorna i skolan:

– Skriv några frågor till "Buzz" Aldrin, en av de två som först var på månen.

Så här löd frågorna:

1. Hur länge hoppade du runt på månen?

2. Hur lång tid tar resan till månen?

3. Hur kändes det att vara så lätt?

4. Var du orolig när du skulle landa och sedan lämna månen?

5. Varför ville du åka till månen?

6. Längtar du tillbaka till månen?

7. Hur kändes det att inte vara allra först?

Jag tog mina frågor och faxet jag fått från "Buzz" Aldrin och stoppade i innerfickan. I handbagaget hade jag med en liten jordglob och en bandspelare som Mats Elg på Radio Jämtland skickade med.

På varje biljettkontroll blev jag stoppad.

Man trodde att bandspelaren var en bomb.

Glad i hågen anlände jag till hotellet i Adare. Hotellet var ett stort slott och portieren satt vid ett ekbord med ett hjorthorn på väggen bakom.

– Jag skulle få träffa "Buzz" Aldrin här, sade jag med ett leende.

– Det finns ingen "Buzz" Aldrin här, svarade portieren.

Då tog jag fram mitt fax och visade.

– Han bor här, sade portieren. Det första svaret var ett sätt att skydda kändisar från ovälkomna besökare.

Nästa dag fick jag träffa "Buzz" i en och en halv timme.

Vänlig, öppen, naturlig och pedagogisk var denne man som ibland har beskrivits som en ensamvarg.

Han berättade att hans farfar kom från Stjärnfors i Värmland. Han utvandrade till USA 1892. "Buzz" pappa Edvin senior Aldrin föddes 1899 och blev pionjärpilot och kamrat med Charles Lindberg.

– Min första flygtur gjorde jag med pappas flygplan som hette Örnen, samma som månlandaren, berättade han.

Buzz mamma hette Moon i förnamn och namnet Buzz betyder egentligen surra, det var ett smeknamn som hans syster gav ständigt pladdrande lillebror.

– Jag var ingen plugghäst i skolan till att börja med, sade han.

Idrott och särskilt stavhopp var hans intresse som mycket ung.

Eftersom jag inte lyssnat på Skavlans intervju när jag skriver detta har jag skrivit ner kortfattade svar på mina elevers frågor här intill.

Jag avslutar mer utförligt med de råd han gav mina elever om de i framtiden fick besvär med alkoholism – som han tidigare själv lidit av, men som han när vi träffades 1993 sedan flera år kommit över.

Var ärlig mot dig själv.

Ta råd av andra.

Det bästa rådet får du av din egen erfarenhet.

När du upplever att det går snett – ta hjälp av andra.

Att hjälpa någon med problem är också en hjälp till dig själv.

Sedan tog vi en promenad i slottsparken.

Så pratade vi om hans barnbarn.

I plånboken hade han en bild på den lille pojken, precis som vi vanliga gubbar, som också är farfar, brukar ha.

1. 3 minuter som mest.

2. 2,5 – 3,5 dagar.

3. En helt annan frihet än på jorden eftersom månens gravitation är 1/6 av jordens.

4. Beslutsam att klara det. Vi hade bara en chans i livet.

5. Jag ville undersöka flygningens möjligheter i en vidare bemärkelse.

6. Jag är besviken att man slutat fara till månen. Funderar på olika sätt att ta sig ut i rymden. Skrev när vi träffades en bok om sina funderingar.

7. Jag var lycklig att jag var där. Neil var äldre i tjänst som astronaut, därför skulle han vara först.

så svarade "buzz"

på elevernas frågor:

Annons