Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Habtamu Bogale: Ett år av hopp och förtvivlan

/

Hur kan hopp och förtvivlan höra samman? I mitt ovanliga liv är det just så. För nästan exakt ett år sedan kom jag till Sverige. En dag jag minns med glädje och tacksamhet. Men hur länge måste jag vänta på Migrationsverket?

Annons

Det är närmast ett mirakel att jag tog mig till Sverige, där jag fått möjlighet att leva och drömma igen. Jag var journalist i Etiopien, en av världens farligaste diktaturer. Det är inte ett land för journalister och bloggare, för de som vågar uttrycka en annan åsikt än regeringen.

Enbart för att jag har utfört mitt jobb som journalist och uttryckt mina politiska åsikter har jag fått uppleva helvetet på riktigt. Jag har torterats, fängslats och fått utstå omänsklig behandling som jag inte ens vill prata om. På grund av detta så var jag tvungen att lämna mitt folk och min familj och fly från mitt hemland.

På min resa med båt över Medelhavet stod jag öga mot öga med döden. Jag vet hur det känns att tappa hoppet, bli desperat och döende. Vanligtvis kan vi läsa om den eller se den på film, den tunna linjen mellan liv och död. Jag har upplevt den.

Men det är sant, det som inte dödar härdar. Den resan jag har gjort har gjort mig starkare, ödmjukare och mer tacksam för allt det vackra i livet som vi vanligtvis tar för givet. Dagen jag kom till Sverige gav mig hopp igen. Detta fantastiska, omtänksamma och öppna samhälle har gett mig en andra chans i livet.

Men varför denna förtvivlan?

Jo, jag är förtvivlad för jag vet inte vad som kommer att hända i morgon. Efter ett år väntar jag fortfarande på Migrationsverkets beslut. Jag har frågat varför det tar sådan tid men inte fått något konkret svar. ”Det var så många ansökningar under 2015”, brukar de säga.

Det är inte lätt att vänta när det inte finns något slutdatum. Varför har Migrationsverket inte någon tidsram att förhålla sig till? Jag kanske bara är ett ärendenummer för Migrationsverket, men jag undrar om de inser att det ärendenumret faktiskt är en människa med känslor av hopp och förtvivlan?

Som tur är har jag haft förmånen att praktisera på Östersunds-Posten. Förutom att jag fått möjligheten att utöva mitt yrke som journalist har mina kollegor även blivit min familj som förstår och känner med mig och mina problem. De finns där för mig när jag behöver dem. Sverige och ÖP är en plattform för mig att fortsätta med mitt jobb. Här kan jag nyttja min yttrandefrihet och driva min blogg, en blogg som är en röst för många röstlösa utöver mig. För detta är jag oerhört tacksam.

Men mitt år rymmer även andra vackra händelser. Att uppleva norrsken och jul med svenska vänner och deras familjer var underbart. Ett par handgjorda strumpor från min väns mormor är en gåva som jag alltid kommer att minnas i mitt hjärta. Av mina nyfunna vänner lär jag mig också svenska, och svensk kultur och historia.

Mitt år i Sverige har varit ett år av hopp och förtvivlan.

Översättning: Per Arnsäter

SE OCKSÅ: Journalisten Habtamu fängslades och torterades – för att han gjorde sitt jobb

LÄS Habtamus blogg här

Mer läsning

Annons