Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Linnea Karlsson: 2016 har varit ett stressigt men skonsamt år: Två hjärnblödningar, några förhoppningsvis godartade cystor och ett kattliv.

Annons

Jag har just kommit till jobbet, mina föräldrar ringer och frågar om jag fått tag på Maria, min kusin. Svaret är nej, klockan är just efter 09.00 och det finns ingen anledning att ha pratat med henne vid den tiden. Hennes bror Christoffer har fått en hjärnblödning, han är 28 år gammal och ligger på lasarettet 10 mil bort från henne. Hon sover, och vaknar inte av mobilen. Maria är inte bara min kusin utan även min bästa vän sedan barnsben. Deras pappa har något år tidigare gått bort i cancer, hon pratar ofta om att hon inte var där när han somnade in. Jag ringer, gång på gång, Hon svarar inte, jag kan inte nå henne och hon är 50 mil bort. Allt jag kan tänka på är att det inte får hända igen.

Damien Jurado – Kola

Det är många album som släppts under året, precis som alla andra år. Jag samlar på album för händelser. Damien Jurado släppte ett nytt album ”Visions of us on the land” tre dagar före min kusins födelsedag, grattis på födelsedagen. Du kommer att behöva detta album, om några månader.

Jag har fyllt trettio, det är inte så märkvärdigt. Inget har ändrats, mer än att folk börjar falla bort. Cancern har tagit en stor del av min släkt, min farmor och två av hennes fyra söner. Det har gått fort och hen brukar komma lägligt till jul, hen har plockat ungefär en person per år de senaste åren. Det har nästan blivit en vana. Julafton är inte längre en självklarhet, julklappar är överflödigt. Black friday känns som ett dåligt skämt.

Veterinären sätter in dropp, jag ser honom sakta försvinna runt hörnet i den långa korridoren. Jag går hem med ett tomt koppel. Några timmar senare ringer veterinären, de tror att det är cancer och vill öppna upp honom. Det är oktober och på tok för tidigt för den årliga cancern. Någon timme innan midnatt ringer det igen, de hittade ingen cancer. ”Han är svag men vi sätter in alla resurser vi har” Min vän sys ihop och vi håller tummarna.

Svart katt – En vän

Östersund kan punk, ibland. Jag hade semester, de släppte EP, den är grym. Min katt, ”Kompis” somnade in bakom soffan hemma i Vilhelmina. Det är något ironiskt i det hela.

Christoffer klarar sig, han vaknar och tror att han är Torgny Mogren. Han blir bättre, några veckor senare får han en ny hjärnblödning. Jag pratar med Maria, det finns inget att säga, vi är tysta. Min hund överlever natten, han blir bättre, får en diagnos, några veckor senare får han en annan. Det är en lång väntan på inget alls, det är dagar som går.

Jag är tillfällig nöjesredaktör, det är något ironiskt med det hela. Det är så lite och så mycket nöje på samma gång.Ellen Sundberg – Radio Shadow

Kanske gav min katt bort några av sina liv. Christoffer klarade av ytterligare en hjärnblödning. Han är inte längre Torgny Mogren. Han berättar att det är lite som att börja i en ny klass och lära sig allt igen. Men han lever. Min hund viftar på svansen under sina återbesök och äter specialfoder. Han kan inte få valpar längre, men han lever. Det är första gången på några år då jag slipper träffa mina släktingar på begravning kring jul.

Två hjärnblödningar, några förhoppningsvis godartade cystor och ett kattliv. 2016 har varit ett stressigt men skonsamt år.

Plus: Rätten till sjukvård och fungerande djurförsäkring.

Minus: Långa vårdköer.

För dig som pluskund: Elin Olofssons krönika: Spelar en Dylanman glimrande paddeltennis?

LÄS OCKSÅ: Startordningen för Melodifestivalen klar

Mer läsning

Annons