Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord: Henrik Hedberg, Sörviken, Brunflo

Annons

Henrik lämnade oss för alltid, stilla och i kretsen av sin familj, den 3 februari.

Henrik föddes den 16 februari 1927 i en stuga utan el och rinnande vatten i Högbacken, mitt i skogslandet mellan Piteå och Arvidsjaur. Hans föräldrar levde på skogsarbete och ett småjordbruk. Efter sex år i folkskola fick han som 13-åring bli pappa Arthurs högra hand i bland annat huggning av kolved och timmer, kolning, slåtter, dikning och ladugårdsskötsel

Henriks bakgrund med dess fokus på idogt arbete, jämlikhet och anständighet, satte djupa spår i hans karaktär. Det var värderingar han stadigt höll fast vid hela livet. Men han ville något annat än jord och skog med sitt liv. Eftersom han saknade utbildning blev hans första anställning som stationskarl vid SJ, där avancerade han till olika befattningar och verkade på flera platser i Norrland under de 17 år han var SJ trogen.

Två år under 50-talet på Medlefors folkhögskola gav hans liv, i dubbel mening, en ny innebörd. Dels mötte han Ingrid, hon som blev hans hustru och mor till tre barn – en mycket stark allians som höll livet ut. Dels blev han en stark förkämpe för folkbildning och kultur, vilket ledde till jobbet som ombudsman för ABF Södra Västerbotten, med kontor i Vännäs. Oräkneliga är de studiecirklar och kulturarrangemang han organiserade under de 25 år han arbetade där.

Henriks starka intellektuella och fysiska utrustning blommade ut i en rad andra aktiviteter. Med hans bakgrund låg hans värderingar naturligt till vänster på den politiska skalan. Han blev en mycket aktiv medlem i Vännäs S-förening, med olika kommunala uppdrag som följd. Snart blev folkdans ett viktigt nöje, precis som populärmusik, i synnerhet med dragspel.

I Vännäs inleddes också ett ivrigt odlande. Hans intresse för växter och hans gröna fingrar var närmast ett arv från mamma Nelly, som i barndomshemmet fick själva moränen att blomma.

Några år efter 60 fyllda ville han och Ingrid få mera tid för sina gemensamma intressen. De köpte en villa i Sörviken, där just odlandet utvecklades till mästerskap. Här återfanns paret som medlemmar i IOGT-logen, PRO, Brunflo folkdansgille, Brunflo S-förening, dragspelsgänget Gubbröran, Östersunds folkdansgille och PRO:s sånggrupp. Varhelst Henrik blev medlem blev han snart en ledande kraft.

Redan i ungdomsåren i Högbacken var det uppenbart att det bodde något av en entertainer i honom. Tillsammans med några jämnåriga bildade han byns första, och för alltid enda, ungdomsklubb. Den blev plattform för små amatörrevyer i byskolan, en nyhet i bygden. Själv sjöng han gärna egna, påhittiga och glada visor till eget dragspelskomp. Det var en linje han kom att följa hela livet.

Otaliga är de visor som Henrik genom åren skrivit vid bemärkelsedagar för familjemedlemmar, vänner, bekanta och alla organisationer han var delaktig i. Visorna hade alltid en varm, humoristisk ton och ”på pricken”-text till någon välkänd melodi. Han komponerade även några låtar för dragspel, bland dem Sörviksvalsen.

Han höll kroppen i trim med cykling, skidåkning och stavgång. Han och Ingrid reste till flera världsdelar och stora platser, alltid med aktiv kamera. Väl hemma dokumenterades allt i album med förklarande texter.

En av dessa resor resulterade i ett musik- och bildprogram, med titeln ”I Evert Taubes fotspår”. Med tekniska apparater, dragspel och sångblad gav de många föreställningar i länet, men även långt utanför, om dessa upplevelser i Argentina.

Henriks sista hem blev Ängegården i Brunflo. Där hade han med PRO:s sånggrupp ”Proteinerna” underhållit de boende under många år med körsång en gång i veckan. Många dagar per år bjöd han också, i favoriten Hasse Tellemars efterföljd, på musikstunder med titeln ”Önska så spelar jag”. Nu använde han grammofon och listor över melodier, väl kända för de boende, som fick önska sina favoritlåtar.

Som far till tre barn är otaliga de familjeutflykter i skog- och mark som gjorts och alla de byggnationer och renoveringar han genom åren med frenesi utfört i deras hem.

När nu hans välfyllda liv nått sitt slut, är han är djupt sörjd av oss som fått ynnesten att vara hans familj. Han var vårt ankare, vår moraliska och sociala kompass. Vi kommer alltid att bära med oss ett ljust minne av denna extraordinära person.

Familjen

Mer läsning

Annons