Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tord Andersson: Mannen med de röda hängslena är borta

Annons
Jens Nilsson dog natten till tisdag. Foto: Emma Simonsson

Det var i mitten av maj 2009. Platsen var gågatan i Östersund. Utanför Filmstaden stod en äldre man i tweedkavaj med sidenscarf i fickan och delade flygblad med texten ”Kryssa Jens Nilsson”.

Jan Eliasson, superdiplomat, topptjänsteman i FN, före detta utrikesminister, hade infriat ett gammalt löfte och åkt upp till Östersund för att hjälpa sin gamle partikamrat att samla personkryss i EU-parlamentsvalet.

Bredvid honom på gågatan stod kampanjens huvudperson i sin vanliga politikeruniform: jeans och röda hängslen.

Bilden illustrerar på ett bra sätt Jens Nilssons spännvidd som politiker. Han hade två politiska plattformar: Bryssel och Östersund. 180 mil emellan, men starkt förenade av politiska beslut.

I tisdags dog Jens Nilsson efter en kortare tids sjukdom. Sorgen och saknaden är förstås störst i familjen. Men han lämnar tomrum efter sig i vitt skilda miljöer.

Hemma i Lugnvik kunde han höras lägga ut texten på något möte i Pumpmakargränds kvartersgård. I Bryssel hade han det senaste året den tunga uppgiften att jämka samman alla EU-länders synpunkter till ett hållbart förslag för att stoppa vägtransportfusket.   

Jens Nilsson hade socialdemokratin i blodomloppet. Han erkände gärna att han var lite besatt av politik, särskilt när det handlade om den idéburna sektorn. På det området blev han en centralfigur, bland annat genom ordförandeskapet i den europeiska gruppen för social ekonomi.

Han var kommunalråd i Östersund i många år. Men inte den sortens kommunalråd som dyker huvudstupa ner i detaljplaner. Han föredrog de övergripande, strategiska perspektiven. Han såg tydligare än de flesta sambanden mellan besluten i Östersunds kommunfullmäktige och besluten i EU-parlamentet. Att förena det lokala med det nationella och internationella. Det var där hans intresse som politiker låg.  

Han var länge ivrig EU-förespråkare i ett län fullt av EU-kritiker. Men med tiden märkte han hur motståndet gav vika även i Jämtland och Härjedalen.

Sedan världens största EU-motståndare, Kalle Andersson i Krokvåg sa att han skulle rösta på mig så tror jag att allt är möjligt”, sade han inför EU-valet 2009.

Och möjligt var det. I december 2011 tog han efter många byråkratiska turer, plats i EU-parlamentet.

Vissa tyckte att han borde ta seden dit han kom och ändra klädstil för att smälta in i stimmet av svarta Armanikostymer. Men Jens Nilsson vägrade. De röda hängslena och den rufsiga utstrålningen var inte bara en del av personligheten, den hade blivit hans gimmick och varumärke. Det tänkte han inte släppa.

Med tiden blev svensken med den kufiska stilen inte bara känd i EU:s korridorer för sin klädkod, utan också för att vara påläst och kunnig (i synnerhet i strukturfondsfrågor) och en envis förkämpe för ”Norra Europas glest befolkade områden”, som våra hemtrakter kallas i EU-sammanhang.

Han satt många år i EU:s regionkommitté, ett rådgivande organ i det stora EU-maskineriet. Han var med på ett hörn och påverkade strukturfondernas utformning. Han satt i Europarådet och han grundade flera nätverk för små regioner. Han gjorde kort sagt avtryck i EU.

Mannen med de röda hängslena är borta. Norrland har tappat en stark röst i Europa.

Mer läsning

Annons