Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Så ska lupinen stoppas

/
  • Berit Ginsby och Helene Grubb, från Lit, har inget emot lupinen.                  – Nejdå, den anses av en del vara ett ogräs, men den är ju vacker, ett vackert ogräs!
  • Lupinen är en invandrar växt från Nordamerika, som blivit en av Sommar-Sveriges vanligaste växter.
  • Mångfalden av färgerna, nyanserna, och dess utbredning längs svenska vägar har gjort lupinen populär. Som här i centrala Mörsil där den växer helt fritt.
  • Lupinen är också en lömsk typ som erövrar det mesta i sin väg. Den är en invasiv art, alltså en art som slår ut andra, känsligare växter, där den breder ut sig. Hotade arter ur den svenska ängsfloran är bland andra prästkragar och blåklockor.

Lupinen är vacker och majestätisk, men också en erövrare.
– Den kväver känsliga arter i vägkanten, säger Karin Mårtensson-Kårvik, Trafikverket.
Nu planeras ett åtgärdsprogram för att stoppa lupinens utbredning på vissa sträckor.

Annons

Resan går från Krokom över Rödölandet och Frösön, över Vallsundet och genom Slandrom, Öd och Vålbacken.

På spaning efter lupinlandet.

Lupinen – denna invandrare från Nordamerika som bidrar till mångfalden i sommarhagen.

Eller?

Den delar helt klart in i för och emot.

– Den är så vacker! ropar några.

– Den är ett ogräs! väser andra.

Älskad – hatad.

Resan fortsätter över Bringåsen, Häggenås och sedan tillbaka mot Boda och Korsta i närheten av Lit.

Det verkar som att ju närmare staden man befinner sig desto färre lupiner i dikeskanten. På andra resor jag gjort i länet de senaste veckorna har lupinen dominerat vägkanterna; Hammerdal, Strömsund, Föllinge, västra Jämtland, överallt dessa förvildade varianter av regnbågslupiner. Blålila hav som har sköljt över fälten.

På vägen mellan Korsta och Lit vräker jag mig ut i dikeskantens hemliga rum. Ett fält av vissnande lupiner, bland humlor, småkryp och bilar som sveper förbi bara några meter från mitt huvud. Två kvinnor kommer gående längs vägkanten när jag ligger på huk med kameran i mina händer.

De stannar till och tittar misstänksamt.

– Vad gör du där?

– Jag fotar lupiner! ropar jag tillbaka.

– Åhh, lupiner, de som är så vackra, säger de och spricker upp i glada leenden. Helene Grubb och Berit Ginsby bor i Lit och de öser nu lovord över alla blommor, men främst lupinen.

Berit säger:

– Jag tycker det är fult att folk säger att det är det ogräs, för det är den inte.

– Nej, den är vacker! Ett vackert ogräs! säger Helene.

Så, en lupin kan vara fin, men den kan också vara ett riktigt svin. En glufs-glufs som slukar i sig.

Jag ringer Bodil Carlsson som är naturvårdshandläggare på Länsstyrelsen.

– Jag vet att många tycker om den, och den är vacker i trädgården, men det är en ökad problematik när den tar över. Lupinen är en invasiv art, vilket innebär att utrymmet för mindre konkurrenskraftiga arter minskar när lupinen breder ut sig, säger hon.

Ofta handlar det om konkurrenskänsliga växter som normalt hör hemma i hävdade marker, alltså betesmarker och slåtterängar, men som i takt med att jordbruket rationaliserats har hittat en ny tillflyktsort som vägkanten. Där hotas den nu av lupinen.

Vilka ängsväxter kan det handla om?

– Prästkragar, blåklockor, bräknar och orkidéer, som olika nycklar. Oftast mindre arter, som just därför är känsliga.

Vad kan man göra åt utbredningen?

– Bekämpa. Alltså en riktad åtgärd där man röjer bort lupinen i vägkanterna. Då ska man slå den innan den går i frö. Om vi kan skapa en förståelse bland markägare att hjälpa till med detta är det bra. Det kan ta några år, men om man gör det inför varje säsong så kan det lyckas till slut.

På Trafikverket jobbar Karin Mårtensson-Kårvik med att bevara artrika vägkanter. Enligt henne finns 80 procent av Sveriges mest artrika vägkanter i Jämtland.

– De flesta tycker ju om lupinen och den är vacker när den blommar. Problemet är att de rödlistade arterna kvävs av lupinen, som kan spridas väldigt mycket där den får fäste. Då behöver man göra åtgärder. Vi slår ju vägkanterna varje år, men det man kan göra är att slå en extra gång på ställen där lupinen börjar ta över. På sträckor som vi anser vara högt värderade kanske vi också behöver gräva upp lupinplantorna. Vi för en diskussion med länsstyrelsen om dessa frågor.

Finns det åtgärder som ni redan bestämt?

– Ja, vi har vissa sträckor där vi redan nästa år funderar på extra slåtter. I år har vi nyutbildade biologer som sommarjobbar med att inventera de artrika vägkanterna i region mitt. De är nu ute och skapar sig en bild över situationen, berättar Karin.

En sträcka som Trafikverket tittar extra på just nu är den mellan Tännäs och Fjällnäs i västra Härjedalen.

– Där funderar vi på extra åtgärder i sommar, men även på andra sträckor.

Även du som privatperson kan dra din lupin till stacken. Håll dem vackra i trädgården, men slå dikeskanten.

Då blir naturvårdaren glad, liksom våra kommande generationer.

Läs mer:

Rolf visar ovanliga blommor

En världsmästare på blommor