Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Säg som det är: Ni gillar att döda

/

Höst och Facebook fylls av stolta småpojkar (i alla åldrar) som poserar med blodiga djurkroppar som andra poserar med sina förstfödda.

Annons

Naturmänniskorna som älskar att vistas i skog och mark och helst i sällskap av nåt som bullrar och stinker bensin – eller ännu hellre med nåt som smäller.

Naturen är fantastisk, jajamen, och aldrig så fantastisk som när man får göra nån slags åverkan på den. Solnedgångar i all ära men finns det nåt som slår att låta jaktkniven skära som varmt smör i en stinn älgbuk och se det blålila inälvspaketet välla fram i all sin prakt? En dimhöljd myr i knäpptyst gryningstimme – toppen – men riktigt bra blir det inte förrän man får korsa den på en vrålande fyrhjuling.

Nån kanske tycker att det är att ofint att peta jägarkåren i magen på det här sättet, men låt mig nogsamt understryka att de flesta jägare är hyvens människor som sköter sig fläckfritt i skog och mark. För de allra flesta är också dödandet en underordnad del av jakten. 

Jag känner jägare som jagar med oladdat gevär och som mellan fyra ögon erkänner att de får stora darren vid tanken på att sätta en kula i huvet på nåt levande.

Sen finns det andra. De som gömmer sin barnsliga fascination för vapen och jakt bakom beskäftiga intyganden om att det är naturen man älskar.

På radion talar en kille andaktsfullt om hur den enorma respekt och vördnad han kände inför den fällda rekordbjörnen. Som (tydligen) varit enormt ståtlig och vacker där den legat mellan jägarnas fötter. Fast – kan man tänka – ännu ståtligare och vackrare medan den fortfarande lufsade runt livs levande i skogen.

Säg som det är, tänker jag. Ni gillar att döda. Strunta i flosklerna om unika naturupplevelser.

En kvinnlig bekant får för övrigt inviter på Facebook från män som på profilbilderna burrar upp sig över rödkletiga älgmular, klädda i illasittande skinnbrallor och Crocodile Dundee-hatt. Härkila- och Swedteam-fetischisterna; glosögt grinande över sin egen herkuliska dådkraft.

De kunde lika gärna posera med en träpåk, säger hon lakoniskt. Klädda i mammutskinn.

Ja, herre gud. Den här krönikan kommer jag givetvis att få skit för. Så det var väl en evig tur att jag inte gav mig på att skriva om det här med jakt och alkohol. Eller drog upp det faktum att det drunknar, vådaskjuts och körs ihjäl långt många fler jakthundar per år än vargen tar. Hade jag gjort det ... ja, då jäklar hade man fått flytta.

Avslutningsvis, när folk lägger ut bilder av sig själva på Facebook där de visar upp rekordbjörnen, rekordälgen eller rekordfirren så är det givetvis inget Freudianskt. Det handlar om kärlek, japp – men givetvis till naturen och inget annat.

Annons