Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Jämtländska framgångssagor smorda med släktband, pengar och fadderskap

Vad krävdes egentligen för ekonomisk och social framgång i Jämtland under 1800-talets första hälft?

Att man måste ha näsa för affärer, är förstås uppenbart. En betydande fallenhet för vad som på sikt kunde ge klirr i kassan är också självklart. Likaså måste konjunkturerna stå den djärve bi. Kanske även en rejäl portion tur?

Annons

Men vad utöver detta behövdes för lycka och framgång i affärsvärlden? Vilken betydelse hade sociala relationer för ett lyckosamt entreprenörskap i Jämtland? Hur såg nätverken ut, som den tidens företagare ingick i? Hur skapades de?

Frågorna diskuteras av Uppsalahistorikern Sven Olofsson, numera verksam vid Institutionen för humaniora vid Mittuniversitetet, i en doktorsavhandling inom ämnet historia och på ett allmänt plan torde de vara lika aktuella i tidigt 2000-tal som för 200 år sedan.

Utgångspunkt för analysen är Jämtland under första hälften av 1800-talet, en i många avseenden brytningstid för det svenska – och därmed jämtländska – bondesamhället.

Det var då många förutsättningar för näringsutövning förändrades.

Handelsmannen Per Wikström (1782–1859) i Östersund har tilldelats något av en huvudroll i undersökningen. Men Olofsson syftar längre än till en tråkigt traditionell biografi över denne, som i och för sig hade varit möjlig.

I stället blir avhandlingen till en analys av fyra veritabla jämtländska framgångssagor: Lars Olofsson i Tullus (1787–1843), Eskil Ersson i Västra Halåsen (1792–1839) och Olof Nilsson i Tomte (1804–1845) , alla med en nära relation till Wikström.

Det är då fråga om en studie med fokus på familj, släktförbindelser, fadderskap och de fyra entreprenörernas näringslivskarriärer.

Analysen genomförs mot bakgrunden av att klyftorna i det jämtländska bondesamhället ökade dramatiskt under 1800-talets första hälft.

Allt mer kapital samlades då i redan välbärgade bönders lador. Handlande jämtländska storbönder kunde därigenom bli än större.

Per Wikströms karriär inleddes i Medstugan. År 1809 etablerade han sig som handlare i Östersund, där han snabbt blev ledamot av stadens styrelse.

Redan år 1814 var han tillsammans med apotekare Perman och handlare Söderberg stadens rikaste. Ytterligare 20 år senare var han ensam i topp – med en taxerad inkomst dubbelt så hög som tvåan.

Lars Olofsson i Tullus var vid 32 års ålder en av de allra mest förmögna i Rödöns tingslag, ägare till två stora hemman i byn. Det var vid den tiden som hans politiska karriär tog sin början. Den kröntes

år 1828 med en plats i riksdagens bondestånd.

Eskil Ersson i Västra Halåsen tillhörde även han den ekonomiska eliten i Rödöns tingslag. Men till skillnad från Olofsson i Tullus valde han att inte engagera sig i det offentliga livet.

Slutligen Olof Nilsson i Tomte, som vid sidan av ett lyckosamt privat värv gjorde offentlig karriär i regionen. Då han avled relativt ung, avbröts den i förtid.

Vilken var då vägen till framgång för den analyserade kvartetten? Hur nådde de sina positioner?

För att besvara dessa frågor tränger sig Olofsson in i de enskilda hushållen, i familjernas både sängkammare och gemak. Olofsson identifierar olika typer av framgångsfrämjande faktorer.

Att vara född i rätt familj var då – som nu – inte helt fel för vare sig den ekonomiska eller den sociala karriären.

Också giftermål spelade en viktig roll – i dag som i år – för att förmera eller befästa det egna ekonomiska och sociala kapitalet.

Vilka man lyckades övertala till fadderskap för ens barn, kunde också ha betydelse för möjligheten till framgång i det jämtländska bonde(klass-)samhället samtidigt som det markerade hur högt man redan hade klättrat på statusstegen.

Per Wikströms karriär är något av ett typexempel på framgång i jämtländskt 1800-tal, åtminstone innan landet med järnvägens hjälp öppnades för människor och impulser utifrån i stor skala.

Det bör ha höjts på en hel del jämtländska ögonbryn när torparsonen Per äktade Magdalena Christina Sparrman, dotter till Erik Axel Sparrman, förvaltare på Huså bruk. Dock var han redan då en stjärna i stigande, vilket kan ha lugnat svärföräldrarna.

Med sig i boet förde hustrun värdefulla svågrar i mängd liksom andra anförvanter av rang och betydelse. Makarna Wikströms nätverk av faddrar till barnen visar på en väl genomtänkt strategi med hushållets – och affärsrörelsens – bästa för ögonen.

Genom att föra ned den empiriska undersökningen på mikronivå har Olofsson avsevärt fördjupat förståelsen av ett minst sagt dynamiskt skede av Jämtlands – och Sveriges – historia.

Det analyserade källmaterialets omfång är imponerande. Riksarkiven i Oslo och Stockholm, landsarkiven i Härnösand, Uppsala och Östersund, stadsarkiven i Stockholm och Trondheim liksom Stockholms slotts arkiv är några av de arkiv ur vilka Olofsson har hämtat material.

En av flera förtjänster med Sven Olofssons doktorsavhandling är det sätt på vilket han går till väga.

För att belysa en rad generella problem under 1800-talets första hälft, årtiondena innan vågen av industrialisering och modernisering sköljde in över Norrland och dess inland, går han i verklig närkamp med några av tidens jämtländska stormän och deras hushåll, hustrur, barn, svågrar och kusiner.

Detta hade lätt kunnat resultera i ändlösa släktkrönikor och berg av ansedlar. Men som den skolade historiker Olofsson är, har han fört undersökningen bortom den renodlade beskrivningen.

Resultatet har blivit en framställning som givit viktiga bidrag till vår förståelse av det jämtländska – och svenska – samhället under en period som i efterhand ter sig som en tid av förberedelser inför det industriella genombrottet några decennier senare.

När detta väl var ett faktum mot 1800-talets slut blev de ekonomiska förbindelserna mellan Jämtlands och Västernorrlands län allt tätare. Vår mittsvenska region framstår redan då som något av en helhet – kapital känner som bekant inga gränser.

Ett exempel på detta är när de jämtländska patronernas barn började rikta blickarna österut mot det dynamiska Västernorrland. Ett exempel är Per Wikströms son Nils, som i slutet av 1850-talet etablerade sig i Sundsvall med utvecklandet av Mons Ångsågsaktiebolag som mål. Men det är förstås en annan historia.

Avhandlingen har mycket att erbjuda den lokalhistoriskt intresserade, släktforskare eller ej, lika väl som historikern av facket.

Eller varför inte även den nutidsorienterade som grunnar på hur makteliten i 2000- talets Jämtland ser ut?

Sven Olofsson

Till ömsesidig nytta. Entreprenörer, framgång och sociala relationer i centrala Jämtland c:a 1810–1850

Studia Historica Upsaliensia, 243, 2011