Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Järnspisen var allt – utom lysande

Känslan av att tända upp i vedspisen, att sitta där och filosofera och vänta tills elden tagit sig är något som alla borde få uppleva. Värmen, lågorna som slickar veden, det sprakande ljudet.

I dag kallas det mysfaktor när vi plockar in vedspisen i det moderna köket.

Förr var det högsta graden av modernitet. Med vedspisen kunde man tämja elden.

När vedspisen kom i slutet på 1800-talet var det en revolution som förändrade allt; samvaron, värmeåtergivningen, ljuset, matlagningen.

Det dröjde dock innan järnspisen på allvar slog igenom, eftersom man först var tvungen att lösa belysningsfrågan. När elden inneslöts slocknade också det enda ljuset i gamla tiders kök.

Vedspisens tillkomst tvingade därför fram en annan viktig uppfinning, fotogenlampan.

Nu kunde man också hålla köken renare, och mer tid kunde läggas på att få det hemtrevligt och ombonat. Det lockade fram nya inredningssaker i köken som tapeter, färger, kakel och mattor.

De första järnspisarna kom omkring 1860 och det var företag som Huskvarna, Bolinders och Näfvekvarn, som var de största tillverkarna. Huskvarna tillverkade 8 000 spisar per år under 1890-talet och 20 år senare gjordes 20 000 av flera olika modeller. Den första Huskvarnamodellen fick nummer 2, och inte 1, eftersom tvåan blev vackrare och passade in i den tidens ornamentrika trender.

Dessa modeller, som på bilden, tillverkades samtliga i början på 1900-talet och många finns kvar än i dag. Med en del jobb går det att renovera och fixa till de flesta av dem så de fungerar.

Vedspisar finns i skilda modellstorlekar som anges av spisens nummer. En spis nr 28 eller 27 är avsedd för det lilla hushållet, 26:an för den vanliga bondgården och en 25:a – en enorm pjäs som väger nästan 150 kilo – för det riktigt stora köket med kapacitet för hushåll med fler än 15 personer.

Hur ser man då att det är en riktigt gammal vedspis man har framför sig?

Jo, på de vackert dekorerade ungsluckorna. Om dessa är rikt ornamenterade med företagsnamnet är de troligen från perioden 1890-1920. Från 1930 blev luckorna helt släta, och från 1940-talet och framåt emaljerades spisarna vita eller svarta.

Källa: Lars Eric Olsson, konservator och byggnadsvårdare/Byggnadsvårdsföreningen