Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Jens Ganman svarar: "Ja, jag likställer gudstro med vidskeplighet"

Kenneth Hermansson räknar upp Sovjet, Kampuchea, Kina med flera som exempel på ateistiska samhällen.

Annons

Nu kanske det inte var just ateismen som utmärkte dem, utan den drakoniska politiken. Att påstå att kristendomen – eller någon religion över huvud taget – skulle ha gått i bräschen för yttrandefrihet är för övrigt den sämsta sortens historierevisionism.

Korstågen, inkvisitionen, tiondet, motståndet mot kvinnliga präster etcera, den organiserade religionen har alltid varit en bromskloss för vetenskap och samhällelig utveckling och är det än i dag.

KH skriver också att jag "tycks" likställa gudstro med vidskeplighet.

Nej, inte "tycks" – jag gör det. Och jag vidhåller att bevisbördan för guds existens ligger hos dem som hävdar att han eller hon finns – inte hos ateisterna.

För övrigt har jag inget emot att människor tror och hoppas på en djupare mening med livet. Det gör jag själv (även om jag tror mer på livet före döden, än efter).

Jag anser heller inte att kristna har särskilt svårt att göra sina röster hörda, speciellt inte i USA som fortfarande styr världen via sin kristet präglade kongress.

Till sist: min kritik riktar sig givetvis inte enbart mot kristendomen. I sammanhanget kanske just den religionen är det minsta problemet, även om den fortfarande är ett av patriarkatets och homofobins främsta redskap.

Det sekulära samhället måste hur som helst värnas och motiveras. Varje dag. Mot medeltida tankegångar och mörkermän.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel