Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Jhenny var nära att dö efter felbehandling

Jhenny Larsson, 21 år, var nära att dö av felbehandling på Östersunds sjukhus.

Läkare i Umeå räddade hennes liv.

Ett enda blodprov behövdes för diagnosen.

Nu ska familjen anmäla händelsen.

Annons

Det är en mardrömshistoria som rullas upp när Jhenny berättar om sin vistelse på Östersunds sjukhus som höll på att kosta henne livet. Problemen med magont började när hon var gravid med sin son Hugo som nyligen fyllt två år.

Hon sökte hjälp på sjukhuset för problemen men fick åka hem utan diagnos. I oktober i år var det dags igen, kraftiga magsmärtor i höger sida som tilltog och Jhenny åkte in akut.

– Jag var så dålig att jag inte kunde gå själv, hade blodig avföring och kräktes när jag åt.

Jhenny minns att hon halvlåg på en bänk på akuten i över en halvtimma och blev hela tiden sämre.

På sjukhuset lades hon in på observationsavdelningen.

– Jag ringde till mamma som bor i Norrköping och berättade att jag aldrig haft så ont i magen tidigare. Hon satte sig i bilen och körde till Östersund. I början fick jag ingen smärtlindring utan läkaren sa till mig att inte kunde jag ha så ont och att jag skulle sluta skrika. En väninna som var med mig på akuten reagerade över hur otrevlig personalen var mot mig, berättar Jhenny.

– En läkare frågade min väninna om min psykiska hälsa. Detta tyckte jag var väldigt obehagligt. Jag kände mig kränkt.

Efter dygnet på observationsavdelningen flyttades Jhenny till kirurgen där sattes det in stark medicinering mot smärtan bland annat morfin.

– Jag minns inte så mycket av vissa dagar för jag var kraftigt påverkad av all smärtlindring. Jag var drogad men hade fortfarande magsmärtor, kräktes och hade krampanfall.

I två och en halv vecka pågick det som Jhenny beskriver som ett helvete. Hon fick kraftig medicinering mot smärtan och ett par gånger fick hon dropp vilket gjorde henne något bättre.

Hon minns en kväll när smärtan i magen var outhärdlig och hon hade krampanfall. Hon tryckte på hjälpknappen. Sköterskan kom och stängde av den igen. Efter fyra turer säger sköterskan till henna att vara tyst för hon störde de andra patienterna. Sedan släckte sköterskan lampan och gick.

– En dag kom en läkare och sa att vi hittar inga fel på dig. Antingen får du åka hem eller lägger vi in dig på psykiatrin. Jag hade då tappat tio kilo och var helt uttorkad.

Under tiden som Jhenny låg med svåra smärtor på Östersunds sjukhus stred hennes mamma Monica för att dottern skulle förflyttas till Umeå för att där få en second opinion. Till slut gav läkarna i Östersund vika och lovade att Jhenny skulle få åka till Umeå. Då hade hon varit över två veckor på sjukhuset utan att få rätt behandling.

I Umeå möttes hon av ett team med läkare och sjukgymnast.

– Läkarna i Umeå reagerade på att jag var uttorkad, det var svårt att ta blodprover. Jag kunde inte gå och de reagerade också på att jag hade en allergisk reaktion av de mediciner som Östersunds sjukhus gett mig. Jag var prickig över hela kroppen, säger Jhenny och visar bilder från sin mobiltelefon hur hon såg ut.

– Jag blev väl omhändertagen i Umeå. Personalen hade en dialog med varandra och med mig. Det var något helt annat än i Östersund där jag upplevde att jag uppfattades som psyksjuk.

Det krävdes bara ett blodprov i Umeå för att konstatera att Jhenny led av kortisolbrist och att binjurarna slutat producera kortisol. Sjukdomen heter Addison, den är kronisk och kräver medicinering livet ut. Utan medicin dör patienten.

– De sa till mig att jag med stor sannolikhet hade dött om inte mediciner satts in. De sa att min räddning i Östersund var att jag hade fått dropp ett par gånger, något som har en positiv effekt på Addison.

Efter tre dagar på Umeå Sjukhus med rätt medicin var Jhenny så bra att hon med hjälp av en sjukgymnast kunde gå på egen hand. Idag ser hon sig som nästan helt återställd. Hon har fått ett halsband och ett rött kort som hon alltid ska ha med sig om något skulle hända henne.

För ett par veckor sedan begärde familjen skriftligen ut journaler från Östersunds sjukhus och i veckan kom delar av journalen, men första sidan och loggutdraget saknas. Av journalen framgår det att läkarna vid upprepade tillfällen föreslagit Jhenny psykiatrisk vård. Först samma dag som Jhenny skickades till Umeå togs ett kortisolprov.

– Journalerna som vi begärde ut från Umeå fick vi med en gång och vi fick alla sidorna. Personalen i Umeå uppmanade mig att göra en anmälan runt händelserna i Östersund, vilket vi kommer att göra, säger Jhenny.

Förtroendet för vården har fått sig en törn efter händelserna på Östersunds sjukhus, säger Jhenny som själv studerar till undersköterska.