Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Johan Olsson måste gå sin egen väg

För elva månader sedan var Johan Olsson på väg att lägga av.

– Jag var inställd på att nackskadan var allvarligare och ville under inga omständigheter riskera något, säger Johan som nu med tillförsikt ser fram emot ännu ett VM.

Det var många frågetecken och mycket smärta för Johan som innan säsongstarten ifjol hade missat fyra veckor av viktig stak och rullskidträning.

– En nackskada på en längdåkare är naturligtvis en mindre katastrof i sammanhanget. Att det trots det trasslet skulle bli en så bra säsong som det blev hade jag aldrig kunnat drömma om. Det är en intressant lärdom som jag tagit med mig inför fortsättningen, säger han.

* Hur är det med nacken idag?

– Jämfört med i början av september ifjol då det plötsligt bara small till så är det stor skillnad. Det blir successivt bättre och bättre även om det är ett tillstånd som jag förmodligen kommer att få leva med.

– Jag har större kunskap nu och är mer uppmärksam på signalerna. Får jag ett bakslag, oftast efter tuffa träningspass, så kan jag dra i handbromsen, köra självbehandling och få smärtan att släppa efter något dygn och det är stor skillnad.

* Så rehabträningen är fortfarande en del av din vardag?

– Absolut! Den är nödvändig. Men styrketräningen som alla andra i landslaget underkastar sig kan inte jag vara med på. Jag får klara mig med det egna upplägg under de resterande säsongerna som jag har kvar som elitåkare.

Hans envetna och stenhårda träning på rullbandet på Vintersportcentrum i Östersund visade sig bli ett trumf på hand i den klart prekära situationen. Och han kör givetvis vidare på det konceptet även i år.

– Jag har fått in något nytt i min träningsbild som jag inte haft förut och det är både stimulerande och en sorts nytändning i det nödvändiga slitet.

– Det är en form av hatkärlek för man kan aldrig gå in och vara loj för då äter bandet upp dig. Det är alltid en själv som är piskan när man är igång.

* Vet du om det är någon som försöker kopiera rullbandsträningen?

– Inte vad jag har hört och samtidigt är det inte alla som har tillgång att få vara på bandet. Men det finns säkert de som har kollat in mitt träningsupplägg eftersom det gick så bra ifjol, för själv har man ju under åren sneglat på hur framgångsrika åkare lagt upp sin träning.

Träningsmässigt handlar det hitills om försäsong på medelnivå för Johan som dragits med en inflammerade hälsena de senaste två månaderna.

Något som har inneburit noll med löpning och massor med rullskidåkning istället.

– Det är ingenting jämfört med en skada i nacken. Det är några moment som jag missar men i det stora hela så är rullskidåkningen det viktigaste. Men visst blir träningen lite monoton ibland, skrattar Johan som snittar 12 träningspass i veckan just nu.

Det är en optimistisk Olsson som ännu bara sneglar lite lätt på säsongens stora morot, VM i italienska Val di Fiemme, i slutet av februari.

– Jag försöker klippa bort alla känslor inför VM och bara bita i och göra det bästa av det jag gör här och nu. Men visst funderar jag ibland på Val di Fiemme, inte minst eftersom det gick så bra ifjol trots allt trassel på försäsongen.