Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

John-Erik Eriksson

Så har då vår käre far och make John-Erik Eriksson till slut fått ge upp kampen mot sjukdomen som har förföljt honom under så många år. Han har hela tiden repat mod trots att sjukdomen försökt ta överhanden men den blev för övermäktig till slut.

Annons

John-Erik var äldst i en syskonskara på tre barn. Han var född i Norderåsen där han tillbringade de första åren tillsammans med sin mor Maria, sedermera så flyttade de 1932 till Finnäs som ligger i Bodsjö socken. Han gick sex år i Våle skola, började sedan tidigt att arbeta på sågen i Våle men även i skogen.

1952 tog han flyttlasset till Pilgrimstad där han köpte en lastbil och den hade han kvar till 1962 då han förvärvade Taxi i Pilgrimstad som han sen ägde i tre år. Då köpte John-Erik Gällö buss och trafikerade linjen Revsund-Nor, den hade han till 1972.

År 1968 träffade han sin livskamrat Hjördis som bodde i Gällö med sin son Roine. 1971 fick de sitt första gemensamma barn, dottern Anette, för att året efter få en son vid namn Jörgen. Vid denna tidpunkt bodde familjen i Hanåsen, Gällö. 1974 gick flyttlasset till Hjördis släktgård i Lövsåsen där John-Erik blev bonde, något som han alltid hade haft en dröm att någon gång bli. I den vevan blev John-Erik och Hjördis äkta makar. Parallellt med bondelivet så körde han även slaktbil åt NNP under både 70- och 80-talen. 1979 fick familjen påökning i form av en liten dotter vid namn Mirja.

1988 började sjukdomen för första gången ge sig tillkänna och i och med det blev familjen tvungen att avyttra gården i Lövsåsen och flytten gick till Brunflo. Där körde John-Erik extra åt Norbergs bussar under en sjuårsperiod.

John-Erik var i unga år väldigt aktiv och hade två stora intressen, det ena var skidåkning där Vasaloppet och Flyktingloppet är några av otaliga lopp som han genomförde. Det andra stora intresset var jakten där han bland annat jagade älg i 48 år. Travet fick också ett antal besök genom åren.

John-Erik lämnar ett stort tomrum efter sig men vi hoppas och tror att han har fått ro efter ett hårt och strävsamt liv med mycket krämpor. Vi önskar honom all lycka på färden och tackar för den tid vi fick tillsammans.

Familjen