Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jordbruket får betala Östersjöns räddning

I torsdags skrev miljöminister Lena Ek tillsammans med sina ministerkollegor runt Östersjön på ett dokument i Köpenhamn som syftar till att få bukt med övergödningen av Östersjön. Det borde hon inte ha gjort.

Annons

Orden förleder ofta tanken och just "rädda Östersjön" är så laddat att det ofta lägger en hämsko över debatten. Få saker är mer orosskapande för svenska folket än tanken på en Östersjö förvandlad till algsoppa. Och oron är högst berättigad. Vi vet alltför väl hur hav och stränder längs Ostkusten i årtionden stadigt utvecklats till det sämre.

Därför är Lena Eks namnteckning i Köpenhamn förståelig. Men det åtagande hon därmed ålagt Sverige är ändå inte rimligt. I värsta fall kan det näst intill strypa svenskt lantbruk, utan att Östersjön blir friskare.

Åtgärdsplanen betyder att det svenska betinget för reduktion av näringsämnen blir dubbelt upp mot vad som bedömdes rimligt i ett preliminärt förslag från 2007. När LRF-ordföranden Helena Jonsson betecknar det nu aktuella åtagandet som "utopiskt" och "orimligt" har hon full täckning för omdömena.

Många lär avfärda LRF:s sågning av Åtgärdsplanen för Östersjön, BSAP, som ett uttryck för ett stridbart särintresse. Sådana påståenden går dock att bemöta med de nya forskningsrön kring Östersjön som vänt upp och ned på flera etablerade "fakta" men dessvärre inte tycks ha nått fram till miljöministrarna.

Den tidigare bilden av kvävet som den stora boven i Östersjöns övergödning har nu ändrats helt. Skurkrollen har övertagits av fosforn och nu ska BSAP alltså göra allt som står till buds för att reducera tillförseln av den.

Problemet är bara att den helt dominerande fosforgivan till Östersjön sker från havsbotten, där ämnet lagrades in under årtiondena efter andra världskriget då både jordbruk och städernas sanitära förhållanden moderniserades. Redan under 1980-talet började de svenska utsläppen av näringsämnen att reduceras och efter järnridåns fall har mycket gått åt rätt håll även på andra sidan Östersjön. Stora plumpar finns dock kvar, som det orenade avloppet från Rysslands Kaliningradenklav.

Sveriges genomförande av BSAP kan bli en giftig brygd för de gröna näringarna. Hanteringen tycks bli en sak för myndigheter och den politiska nivån rundas. För bönder som fått känna av hur Sverige hanterat införandet av EU:s vattendirektiv kan Lena Eks namnteckning kännas som om än inte undertecknandet av en dödsdom så åtminstone en klar risk för näringsförbud.

Annons