Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jörgen Freskgård, Gärde, Hackås, 57 år

Yngste son till Karin och Sven Freskgård i Hackås, halvbror med Sture, syskonen Sven-Erik och Inger. En tjurig släkt med starka band.

Annons

En bondgrabb från Hackås, som trimmade motorer och arbetade som bonddräng i Kanada. Blev vuxen – fortsatte som svetsare i Hara, sedan som licenssvetsare, rallare vid SJ.

Han flyttade till Stockholm och så kom datorerna och Jörgen älskade det! Han var en tekniker och bytte karriär när dagspressen datoriserades. Han kunde reta gallfeber på omgivningen ibland för han såg en möjligt teknisk lösning helst via internet i allt. Hans nyfikenhet hjälpte honom i hans arbete, han experimenterade och blev barnsligt förtjust när han löste olösliga problem under press. Gjorde olika uppdrag i England, Skottland, Holland, Danmark. Gillade att tänja på arbetsdagarna, drack kaffe och åt jordnötter på nätterna, gick hem efter flera dygn och la sig i badkaret med varmt vatten för att sova: " jag vaknar när vattnet kallnar."

Timrade ett härbre i Hackås, längtade hem och flyttade till Östersund. Vi träffades när jag studerade i Uppsala, humanist möter en tekniker och jag mejlade för första gången i mitt liv. Vi köpte häst, huset i Petter-Ers, traktor och jämthunden Tessa, fick Fabian vår son, även han tekniker med motorintresse.

Denna strukturerade man med eget företag som på dagarna på ett pedagogiskt sätt argumenterade för och emot olika lösningar hade verkligen barnasinnet kvar. Han kunde spela tv-spel i timmar med Fabian, gärna med rymdfigurer som Star Wars. Jörgens tv-favorit Stargate Atlantis blandades med många andra "rymdisar".

Han jagade hela sitt liv, före älgjakten i höstas var både Jörgen och Tessa halta och lytta men hade sin bästa säsong någonsin. Med simturer för både folk och fä. Han var en stigfinnare, hittade överallt och kunde läsa av naturen och tyckte jakten som hundförare var höjdpunkten på året. Underligt nog använde han helst karta och kompass i skogen.

Hur beskriver man sin kärlek? En bräda kan kapas i bägge ändar – det kan vara så men det är inte rätt! Vi kunde vara osams om hur praktiska saker kunde göras men med åren insåg vi att det var enklare att turas om att kapa den där brädan. Vi lät den andra partnern snickra en stund och sedan bytte vi och var glad att ett beslut var taget . Vi växte ihop, satt uppe på nätterna ibland mitt i veckan, bollade idéer om företagen, hade filosofiska funderingar, tog beslut om nöjen och investeringar, inte detaljer som ena eller andra änden. Vi reste med husbilen, gjorde roliga fester, hade bondbröllop med camping på gården. Han var en sparringpartner i nöd och lust. Vi var en lycklig familj.

För två veckor sedan var jag och Fabian på offroadkörning med varsina fyrhjulingar i Hammarstrand. Jörgen var besviken på sin otillräcklighet – det här ville ju han göra.

Jörgens sjukdomar förvärrades, de sista kvällarna gick han med krycka. Den sista kvällen satt han sin dator, fortfarande en spjuver med glimten i ögat. Bland det sista han sa till mig på kvällen när han dog var: "Vad vacker du är, solbränd."

"Calle" Catarina Freskgård, änka med sonen Fabian 8 år