Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Jubileum med roligt återseende

Nakna kor och nakna människor, och fotografier som vill se gammeldags ut. Men också måleri av olika slag. Det har varit en väldigt blandad konsthelg ...

Östersunds konstklubb bjuder på en riktigt spännande debutant på Ahlbergshallen. Petter Dahlström Persson är inte på något sätt förutsägbar i sitt skapande. Det är spretigt, men oavbrutet underhållande.

I det första rummet finns ett antal fotografier och montage döpta till ”Allt i hemmet”.

Väldigt nostalgiskt skapade i blekta färger i interiörerna med människor.

Riktigt snyggt, men också med eftertanke, liksom det stora svartvita foto ”Modernisten” med en man i glasögon som håller i en liten möbelmodell.

Här finns också teckningar av hushållsmaskinen Kenwood och ett litet altare som visar en text, en Simca-bil, en bok av Stalin, ett foto av en skjuten älg döpt till Farfar.

Hela utställningen är döpt till ”Jakten på autencitet”. Vad är äkta och vad är falskt, vilka upplevelser är genuina och vilka är fejk?

I vår samtid är detta centralt. Och i all sin enkelhet och med humor och värme ställer Petter Dahlström Persson de här frågorna som inte är särskilt lätta att besvara.

På Galleri Remi firar man att galleriet har funnits i 15 år. Där bjuder man sedan i lördags på en samlingsutställning med de fyra första konstnärer som hade utställningar då, för 15 år sedan. Det största namnet av de fyra är nog Sollefteåfödda Karin Granqvist.

Och det är Karins måleri som åter fångar mitt intresse. Hennes sköna sätt att skapa i olja, lägga på färg på den vita duken, ibland väldigt lite, ibland ganska mycket, men det får aldrig bli föreställande, är fortfarande väldigt intressant.

Färgen står i centrum, färgen mot det vita och färgen i blandning med andra färger.

Jag kan fastna där och betrakta ganska länge, det är som ett komponerande av musik i olika tempon och ibland faller jag mest för de färgrikaste målningarna och ibland för de med bara något enstaka streck.

En annan favorit som det är kul att återse är Svante Rydberg från Dalarna. Om han målar abstrakt eller föreställande kan man ibland fundera på.

Det är ett måleri som gärna bjuder på stora kontraster mellan det mörka och ljuset, gruvschakt eller övergivna industrier. Här kallar han flera målningar för katedraler, katedraler med ljus, med vargens hotfulla skugga. Spännande.

Urban Engström bjuder på lekfull grafik, litografier med streckfulla händer, bestick eller människor som Jesus eller Johnny Cash. Tekniskt intressant, men jag fångas inte. Bättre gillar jag då Elisabeth Jansson Sandhamres vemodigt poetiska måleri.

En fin samlingsutställning på det hela som finns kvar till 3 oktober.

Fotografierna på Lars Bolin Gallery visar i vart fall fjällkor och inget annat än fjällkor.

Fotografen My Hellsten var i sina morföräldrars by Tännäs och blev där helt förälskad i de vita fjällkorna. Resultatet är en väldigt fascinerande utställning. Det är 22 foton döpta efter den ko de visar.

Jag blir helt fascinerad över flera av dessa foton. Korna fotas ofta i mörker där deras vithet lyser upp.

Som de värsta modeller står de lutade mot träd, gömmer sig i den av snö nypudrade grönskan eller inne bland barrträden i så hög grad att bara ögonen syns.

Det är kärlek, det är forntid och framtid, det är genomtänkta kompositioner och visst tusan är det omöjligt att inte gilla fjällkor. Det går bara inte.

Detta är en utställning som måste ses. Pågår fram till 3 oktober.

Sinnlighet är samlingsnamnet på den utställning som hade vernissage på Byhuset ute på Rödön i söndags. Det är en utställning i två separata delar.

Fotografen Peder Bollnert har framställt en omfattande serie bilder som fotogravyr, ett slags mellanting mellan foto och etsning där man för hand får fylla i det sista och finjustera. Resultatet är bilder som ser gamla ut, lätt kopparfärgade.

När dessutom merparten av motiven är nakna kvinnor i olika positioner eller delar av kvinnokroppar är det svårt.

Detta är inte pornografiskt i sig. Egentligen ganska oskyldigt och ofta vackert.

Men samtidigt är det lite svårt att förstå kombinationen fotogravyr och de nakna motiven. Resultatet blir mest liknande forna tiders franska kort och varför egentligen? Är det sinnligt? Ja, kanske, men också lite upprepande med alla dessa nakna unga kvinnokroppar som blir effekter för effektens egen skull.

Den andra delen i Byhusets utställning är Mari Vedin Laaksonens tuschmålningar. De är gjorda samtidigt med ett projekt döpt till Naturögonblick och visst är de sinnliga.

Här får tanken och fantasin ett betydligt större utrymme än i nakenfotografierna.

Det rinnande tuschet, de stora arken, och här bildas motiv som kan tolkas ganska fritt även om flera måste föras till naturen med vattensamlingar, rinnande åar, skogar eller annat.

Ljus och mörker kontrasterar och tolkningarna är fria. Spännande. Mycket poetiskt.