Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Julhysteri eller inte – julen kommer ändå

Sara Swedenmark bor i Övre Önet och tycker att juldagen är en av årets bästa dagar.

Annons

Det lackar mot jul. Det är den fyrtioandra julen som jag firar och jag börjar känna ett visst mått av säkerhet. Det kan bero på att det fortfarande är några veckor kvar som jag känner mig lugn. Mina tidigare erfarenheter säger att det kan vända på en femöring runt den 20 december, pulsen kan hastigt stiga och jakten på Den Perfekta Julen börjar.

Mina första jular har jag inget minne av, mer än de kort som finns där jag fotograferats med en tomte vid granen. Lite rädd och med blixtröda ögon. En jul när jag kanske var runt åtta år hade jag en blå klänning. Då firade vi jul hos farmor på Tivolivägen i Sundsvall, som vi ofta gjorde när jag var liten. Tomten hördes klampande i trapphuset, men innan han gjorde det var det en lång, lång, lång väntan på att det vuxna skulle bli klar med att äta sillsallaten (Som var vansinnigt god enligt dem. Enligt oss barn var den i det närmaste oätlig). Jag tror ni känner igen er.

När man är liten är julen lika med tomten och julklappar. När man blir lite äldre är det enbart julklappar, för tomten tror man inte på sedan man genomskådat att han har kusinernas pappas röst. När man sedan blir vuxen har julen helt andra värden. Kanske främst som en högtid med god mat, umgänge med släkt och vänner och lite ledighet. Får man sedan barn är deras tindrande ögon ett viktigt inslag.

I min familj har jularna ofta varit folkrika. Mina föräldrar, deras nya livskamrater, mina syskon i olika åldrar, deras syskon som inte är mina syskon om man går efter DNA, några syskonbarn och en och annan hund brukar samlas runt granen och julbordet. Ofta har vi varit i mitt hem och firat och det har ställt vissa krav på förberedelser. Julstädning, matlagning, snapsinhandling, tomteplanering och skinkgriljering har då skrivits ner på långa listor och julsvetten har lackat på både mig och maken. Ofta har vi väldigt trevligt, men det kan också bli många måsten – eller sådant som man på förhand tror är måsten. Enligt min erfarenhet är systrar i övre tonåren de värsta julhysterikorna. De kan börja i september och kolla så att det är mormors originalrecept som används till chokladbollarna och att det finns allt som man brukar ha på julbordet, annars blir det minsann ingen jul. Att nötterna som de frågat efter sedan står orörda på trettondagen, det är också en tradition. Själva tar de gärna en tupplur i en soffa efter julmaten och laddar för partaj på juldagen snarare än för tomtens ankomst.

Jag gillar att vi är många på jul, men i fjol kom det en magsjukebacill och hälsade på i vårt hus istället för en tomte med skägg. Den planerade julaftonen hos farmor och farfar fick ställas in och där satt vi lite snopna i isolering. Det blev en mycket fridfull jul, där vi åt lite vad vi ville när vi blev hungriga. Den sjuke sonen frågade mitt i julklappsöppnandet om han fick gå och lägga sig i stället och vi andra satt och tittade på Karl-Bertil Jonssons julafton – som vi aldrig hade sett eftersom det infaller mitt i paketöppnandet annars. I och med det så har jag liksom upplevt hela skalan på julfirandet känner jag. Jag vet att jag kommer fixa sillen, farmors starka julsenap, julskinkan och en såpskurad ugn till 23 december klockan 23. Och gör jag inte det så blir det julafton ändå. Bring julen on – jag är redo… tror jag. God jul!

------------------------------------------------------

Fem bra saker med julledighet:

Sovmorgnar: Så här i midvintertider har man absolut inga krav på sig att vara pigg. Det är bara att skylla på att det är så väldigt lite dagsljus som gör att man blir trött. Det är alltså fritt fram för rejäla sovmorgnar på julledigheten.

Juldagen: En lång frukost med godsaker, trevliga julklappar att gå igenom, kanske ett nytt spel att testa eller möjligen en familjefilm om en klantig pappa som ska fira jul. Om dagen förflyter i pyjamas är det helt ok. Vem kan ogilla en sådan dag?

Promenaderna:
Ja, om man tar sig ut under de ljusa timmarna så kan ju promenaderna vara uppfriskande. De stärker också aptiten om man känner att den börjar svikta inför annandagens bjudning. Trevligast om man är många!

Tv-utbudet: Alla kanaler gör sitt allra bästa för att du ska hitta just till dem. Laddar upp med klassiska nittiotalssuccéer, deckargåtor, julkonserter och komedier. På en armlängds avstånd kan man ha ett fat med julgodis. Myskväll varje kväll liksom.

Bjudningar: Plötsligt har man tid att träffa vänner! Bjuda hem dem på skinkstutar eller åka förbi och kolla in deras kaksorter. Kanske är man till och med less på Jansons frestelse på annandagen så man fixar en liten middagsbjudning? Allt är möjligt när julfriden känns för fridfull.