Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Julia valde bort OS för toppjobb på Manhattan

Det fanns en tid då Julia Persson drömde om att få tävla i OS.

I dag lever hon mitt i en annan­ dröm. På Manhattan, mitt i New York, med ett toppjobb och med framtidsutsikter som många bara kan drömma om.

Annons

 
I dag startar Sporten en ny artikelserie. Vart tog de vägen?

Vi träffar med ojämna mellanrum länsprofilerna som försvann från idrottens rampljus.

Först ut är Julia Persson – Östersundsryttaren som var OS-aktuell.

Hennes nya karriär har lett till en annan dröm. Ända till 30:e våningen på Manhattan i New York.

Historien om den Östersundsfödda 27-åringen är en sån där berättelse som man sällan stöter på. Den känns lite för bra, lite för spektakulär, för att vara sann.

Så är också Julia Persson en ovanlig tjej. En ovanligt ambitiös, energisk och kristallklart målmedveten tjej. Precis som sin pappa, Thomas, en av svensk baskets stora profiler på 70- och 80-talet.

– Jag hoppas att jag blivit präglad av pappa. Han har en inställning att ingenting är omöjligt. Så var det när jag satsade på ridsport. Att lyckas där, när man bor i Norrland, är nästintill omöjligt, säger Julia.

Ändå var hon så nära att lyckas. Segern i Young Rider i GP, andraplatsen i ponny-SM och tredjeplatsen i Globen International Horse Show var tunga meriter.

Så tunga att förbundsstyrelsen och Julia började skissa på hur hon skulle nå OS i London 2012.

– Vi lade upp en plan för att nå dit. Framförallt handlade det om att hitta rätt hästar.

Planerna blev aldrig verklighet. 2006 packade Julia Persson ihop sina grejor och slutade. 21 år gammal. En elva år lång karriär var slut.

– Min bästa häst var gammal och tvungen att säljas. Jag skulle ta det svåra steget från young rider till senior.

Att göra det i Sverige, om man vill nå landslaget och OS, kräver pengar i överflöd. Alternativet är att flytta, kanske till Tyskland, och jobba sig upp.

– Hoppning är en mycket svår sport där det behövs enorma, finansiella resurser. Du är bäst först vid 40 års ålder, inte vid 25. Det var en kombination av saker som gjorde att jag slutade.

Sörjer du ibland över den avbrutna karriären?

– Nä, jag är väldigt glad för mitt beslut. Jag trivs mycket bra just nu.

Hur mycket drömde du om att bli ridstjärna?

– Det var hela mitt liv. De sista åren körde jag på heltid. Det var ett otroligt svårt beslut att lägga av.

Julia hade dock en plan för sitt fortsatta liv. Den var konkret och målad i starka färger.

– Jag var ganska tydlig på att komma in på Handelshögskolan.

All den energi och målmedvetenhet hon hade som ryttare tog hon med sig som student.

Fem års studier på Handelshögskolan i Stockholm gav höga betyg, inte en enda missad tenta, sommarjobb i London, två eftertraktade utlandsstipendium i Hong Kong och Los Angeles (att få ett är svårt, att få två är extremt tufft) – och till slut ett utlandsjobb.

Julia fick jobbet innan hon hade tagit examen.

Anledningen är enkel. Bolag över hela världen följer eller scoutar de bästa studenterna. Ungefär som de stora lagen i fotboll, basket och ishockey, följer talangerna i hela världen.

Julia Persson blev rekryterad ett år innan hon började hos företaget i New York och nästan ett år innan skolan var slut. Det handlar om ett storinternationellt konsultföretag inom finansbranschen, med säte på Manhattan i New York.

När vi skriver detta har Julia i snart tre månader jobbat på kontoret på 30:e våningen vid Rockefeller Center. Företaget har cirka 300 anställda i NYC och är rådgivare åt stater, de största bankerna och finansbolagen i världen.

Istället för ridstjärna har du blivit en "stjärna" inom ditt yrke?

– Stjärna vet jag inte. Förhoppningsvis kan jag bli det en dag. Det här är i alla fall en helt annan värld än att ha sju hästar i träning.

Vad handlar jobbet om?

– Vi jobbar med rådgivning och problemlösning inom finanssektorn, mot bank och försäkringsbolag. Mitt område är Nordamerika och de största bankerna.

Hur lycklig är du just nu?

– Ja, du... det är otroligt spännande. När jag åker tillbaka för att fira nyår kommer det nog att vara svårt att inse att jag bor där.

Julia erkänner att det varit svårt att stanna till, njuta av situationen.

Det har mest handlat om jobb och jobb – och att hitta lägenhet.

Finns det några avigsidor med att bo i New York, är det helt klart boendesituationen.

– Hus- och lägenhetspriserna är skyhöga jämfört med Stockholm.

Vad är det bästa med New York?

– Allt utbud. Balett, teater, all typ av mat, folk från alla kontinenter finns där. Det är otroligt inspirerande att jobba med så talangfulla människor. Att vara mitt i smeten.

Även om idrotten är ett avslutat kapitel, tycker Julia att det finns paralleller i jobbet. Prestationskraven, att jobba mot uppställda mål, att leva ett disciplinerat liv.

– Definitivt! Jag tävlar med mig själv, även om vi jobbar i team och i olika projekt. Idrotten har gett mig kunskapen att planera, att vara målmedveten.

Vad är belöningen i ditt jobb, eller vad är det som sporrar dig?

– Jag tror ... att utmana mig själv. Att kunna klara en sak som jag inte kunde för ett år sedan.

Nu är Julia tillbaka i Sverige, dock inte i Östersund, eftersom familjen numera bor på Norr Mälarstrand i Stockholm. Det är dit hon tagit sig för att fira jul.

– Det ska bli jättehärligt. Känns fel att fira den någon annanstans än i Sverige. Men nyår firar jag i New York med mina kompisar.

Annons