Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kadavret som skakade Sverige

Förra helgen påträffades en död tvättbjörn på stranden vid Falsterbo i sydligaste Skåne.

Annons

Fyndet ledde till stora rubriker på temat Hotet mot svensk natur och som ett brev på posten gick radiopratare i gång och pratade om hetsen från "naturvårdens rasister" mot det främmande djuret. Allt var som vanligt alltså.

1988 kom Jan Troells film "Sagolandet." Den lyckades på ett fantastiskt sätt få samhällskritiker både till höger och vänster att sluta upp i angreppet mot det socialdemokratiska Sverige som i filmen beskrivs som ett nollornas paradis. Ett land där ingen avvikare från normen har en chans.

Troell som själv är skåning kände vart vindarna blåste i Kultursverige året då Sven-Olle Olsson ordnade folkomröstning om flyktingar i Sjöbo. En figur som fick stort utrymme i filmen var således en äldre man från Trelleborgstrakten som vigt sin tid som pensionär åt att utropa björnlokor. En jättelik, hundlokeliknande växt som ursprungligen kommer från Kaukasus.

Växtjägaren faller på eget grepp. I Troells mästerligt komponerade film blir han den inkarnerade inskränktheten, eller i förlängningen ondskan. Att han sedan råkar ha i biologisk mening rätt – växten är med sin spridningsförmåga och sin frätande saft en svår hemsökelse – spelar liksom ingen roll.

Bilden av den naturvårdande växt- och djurrasisten var etablerad. Sen dess dyker den upp lika pålitligt som minken i sjöfågelboet varenda gång det kommer ett larm om någon ny inkräktande art.

Ok, den förmodat tyska drunknade tvättbjörnen – vars förfäder inplanterades av Hermann Göring! – fick ett utrymme som gränsade till det barocka. Kanske var det Krim som fick den lilla djurkroppen att framstå som förtrupp för en invasion.

Men Troell – vars bilder på en hetsad varg i en skånsk spannmålsodling blev en klassiker – varnade för en sorts svensk inskränkthet samtidigt som han gödde en annan.