Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kampen i Fadimes anda börjar ge resultat

Regeringen har länge fått kritik för flathet när det gäller att ta itu med det systematiska förtryck av ungdomar som med ett rätt olyckligt ordval kallas för hedersvåld.

Annons

 I söndags tog justitieminister Beatrice Ask loven av mycket av kritiken med ett lagförslag som ska kriminalisera äktenskapstvång.

Förslaget presenterades vid en minneshögtid för de mördade unga kvinnorna Pela Atroshi och Fadime Sahindal som hölls på Berns. Då hade två år gått sedan regeringens utredare Göran Lambertz föreslagit en sådan lag. En fördröjning som nog snarare vittnar om ämnets politiska laddning än om senfärdighet.

Att de mördade kvinnornas öden inte glömts bort är till stor en ideell organisations förtjänst. Glöm aldrig Pela och Fadime med ordföranden Sara Mohammad har oförtrutet hållit tummen i ögonen på svenska politiker och till slut gav det resultat.

Att fritt få välja äktenskapspartner är en rättighet som det svenska samhället inte får dagtinga med. Brottet är svårt att bevisa har varit ett motargument – visst, men det gäller för åtskillig brottslighet. Och tvångsäktenskapen bör i många fall alstra andra motbjudande gärningar som sexuellt tvång och övergrepp.

Redan i dag är det förbjudet att tvinga någon till giftermål - det rubriceras som olaga tvång. Nu blir det också förbjudet att få till stånd ett äktenskap genom att utnyttja någons tvång eller utsatthet. På gång är också avskaffandet av länsstyrelsernas rätt att kunna ge dispens åt föräldrar som vill gifta bort sina barn redan från 16 års ålder.

Det så kallade hedersvåldet är inget specifikt för muslimska länder. I sin utmärkta bok "I hederns skugga" har socionomen Dilek Baladiz fäst uppmärksamheten på en i sammanhanget bortglömd grupp – de unga männen i familjer från så kallade hederskulturer.

Merparten av de tio intervjuade grabbarna kommer från muslimska familjer; om Sverige haft en betydande invandring från till exempel Indien hade det säkert sett annorlunda ut. Men här finns också en romsk kille från Finland, som även han vittnar om en kultur med destruktiva tabun.

Man kan tycka att de vedervärdiga morden på Pela och Fadime borde ha främjat en samsyn kring att patriarkalt och feodalt våld måste bekämpas hårt. Liksom i fallet med könsstympning eller blodshämnd handlar det ju inte om religiöst påbjudna krav utan om urgamla föreställningar som lever kvar lite varstans i ålderdomliga delar runt östra Medelhavet.

Men i Sverige har Sara Mohammads kamp de senaste åren smutskastats av samma gäng som ser Sverigedemokrater och rasister överallt. Sajten Feministiskt perspektiv har utnämnt henne till ett slags högerextremisternas favorit och av Svenska kyrkans engagemang mot hedersvåldet hörs inte mycket.

Det gäller att inte släppa blicken på det lagförslag som nu ska baxas igenom riksdagens vindlande korridorer.

Sara Mohammad, bördig från irakiska Kurdistan, flydde sin familj som 16-åring efter att ha misshandlats och dödshotats av sin bror. Kom till Sverige som politisk flykting 1993. Den bakgrunden fredar henne inte från påhopp om att gå Sverigedemokraternas ärenden.