Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kan det bli mer äkta?

Rapparen Drake släpper snart sitt andra album, något jag och miljontals andra har sett fram emot sedan det annonserades.

Annons

Men han är en udda figur i rap-eliten. Han rappar inte bara, han sjunger också. Många stora rappare over there har en bakgrund från gatan. Han var tonårsskådespelare.

Det hade aldrig kunnat leda till en hiphopkarriär om vi spolar tillbaka mixtejpet ett decennium då rappen skulle handla om dig själv på ett kaxigt sätt, din uppväxt eller berättelser om rapparens hemstad – negativa som positiva.

Men det skulle komma att förändras. I takt med att scenen växte så det knakade påbörjades en nyttig resa för hiphop.

Blir gästen serverad samma lunch varje dag blir det en trist restaurang i längden.

För varje år har det blivit mer och mer accepterat att prata om allt möjligt i en raplåt. Självklart hade rappare gjort detta innan, men för en undergroundscen.

Nu kan en rappare ha vilken inriktning som helst och ändå slå internationellt, förutsatt att man har det som ändå alltid har varit och kommer att vara det viktigaste – talang.

För det har Drake.

Hans känsla för att förmedla just det – känsla, i sina låtar saknar motstycke.

Förut var känsla inom hiphop ofta förknippat med att förmedla gatans och de socialt utsattas känsla, tänk Tupac – enligt många en av de mäktigaste med pennan.

Jag ber att det inte försvinner från hiphop, men det är glädjande att man i dag kan förmedla andra känslor inom rap – till exempel det introspektiva – kärlek, svek, tårar och glädjetårar.

Rappare måste inte nödvändigtvis tala från bänken i kvarteret, de kan tala från hjärtat också. Drake blev den sista länken i kedjan.

His chain heavy, yeah yeah his chain heavy.

Denna mognad av genren avskys av många som menar att hiphop tappat sin ursprungliga identitet som gatans röst. Det har blivit för mycket kärlekslåtar.

Men en artist som är äkta mot sig själv, kan det bli mer äkta än så?

Nya albumet ska tydligen ha ett stänk av hans ungdomstid i Toronto. Med tanke på att han skådespelade i nationell tv kan jag tänka mig att han hade det välställt ekonomiskt.

Men alla har personliga berättelser, och med snubbens artistiska talang, är jag jävligt sugen på att höra vad han har att lätta från sitt hjärta.

Det jag menar är att vad man än har för sig i det här pusslet som livet är, kan vi inte bara göra vad som förväntas av oss ur det fack vi själva eller andra satt oss i.

Man måste våga göra vad man förväntar sig av sig själv. Se allt runt dig, både den goda och den onda sidan, men glöm inte en annan viktig sida – insidan.

Tare lugnt.