Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kanske blir det ett korsstyngsalster till jul


Jag har väldigt svårt att slänga saker som barnen har tillverkat på skolan eller hemma.

Annons

Även om det är frestande att använda den 643:e prinsessteckningen i rad som tändpapper till grillen, så avstår jag. En huvudfoting med orden ”pappa” eller ”mamma” skrivna i spretig stil är väl charmigt så det förslår. Min sambo har inte samma neurotiska bindning till alla dessa föremål utan kan tänka sig att rensa bland lådorna då och då, vilket är tur. En gång öppnade min pedantiske mor en skåplucka hos oss och fick ett regn av teckningar, flörtkulegrisar och pärplattor rätt ner i stekpannan, vilket resulterade i en förstörd pannkaks- smet.

Detta skulle aldrig ha hänt när jag var liten. Det var ju nämligen så att teckningar, pyssel- och slöjdarbeten, i synnerhet de som tillverkades i yngre åldrar, förpassades till soprummet efter att ha stått i en avlägsen vrå i hemmet under en kortare tid. Detta har man ju förstått i efterhand eftersom hemmet annars skulle ha svämmat över av nödtorftigt ihopspikade ”konstverk” i form av fågelholkar, garage för småbilar samt grovt tillyxade styltor, vars främsta bidrag till eftervärlden var stickor i händerna och stukade fotleder.

Några slöjdföremål har dock klarat sig till eftervärlden. I synnerhet de som tillverkades när man blivit lite äldre. Här står två tygsaker ut; en kudde och en orm.

Kudden är bjärt färgad i ljusturkos, med stygn i rosa och gult. Jag vill minnas att killarna i klassen fnyste åt färgvalet, som de ansåg vara ”tjejigt”. Denna kudde förfärdigades av mig i 10-årsåldern, vilket var minst 20 år innan normkritiska röster höjdes för att utjämna skillnaderna mellan könen i skolverksamheten. Jag kan alltså med fog påstå att jag var något av en pionjär här. Det märkliga med kudden är motivet, som nog är tänkt att vara lite abstrakt. Men nog liknar huvudfiguren en slags pyssling med luva och… ja en rimligt tilltagen fallos. Det är möjligt att jag som tioåring inte hade för avsikt att avbilda en sådan rejäl pjäs, men onekligen är det så stygnen är formade. Kanske var det därför som slöjdfröken snörpte lite på munnen när hon skulle hjälpa mig med broderandet. Eller så var det det faktum att jag är vänsterhänt, vilket alltid innebär ett visst huvudbry när man ska instrueras av högerhänta i utförandet av vissa moment.

Ormen i sin tur, är rejält tilltagen i storlek och skarvad på mitten då den blev för lång för att tillverka i ett stycke annars. Visst har den vissa brister rent biologiskt då den påminner om en boaorm i tjockleken men har en kobras glasögonmönster i nacken. Dessutom hänger en fläskig röd tunga i läder ut ur munnen, som en misslyckad Rolling Stones logotyp. Denna schaktskopa torde vara i vägen vid jakt på föda om man säger så.

Jag måste dock säga att jag hade uppnått en viss skicklighet som brodör. Det är svårt att i efterhand konstatera om jag använde mig av stjälkstygn, korsstygn, langettsöm eller någon annan okänd teknik, men fint blev det. Den är stoppad med ett mjukt material som måste ha tagit en evighet att få dit. Fröken förärade faktiskt ormen med ett fotografi som blev en diabild som visades vid ett högtidligt klasstillfälle. För yngre läsare krävs här ett förtydligande. En diabild var inte en bild som visade hur man ger sin avkomma bröstmjölk, utan det var en liten bild som instoppad i en plastram kunde visas på en filmduk genom en projektor. Det var inte som i dag när foton tas i tusental för att sedan ligga bortglömda och uppta minne på någon hårddisk tills de raderas av misstag eller av en hårddiskkrasch.

Här vill jag slå ett slag för slöjdämnet som i dag kanske har en viktigare funktion än någonsin. Inte minst som en praktisk oas för de elever som har lite svårare för skolans teoretiska ämnen, men också för dem som ibland behöver titta upp från gamnackepositionen över pekskärmsplattan, för att skapa med händerna i stället.

Nåja, med detta i minnet känner jag mig frestad att brodera ett korsstygnsmotiv till jul. Månne kan motivet på min linnebonad bli Bodens fästning eller rentav Östersundshems logotyp, för att vara lite mer dagsaktuell och i tiden.