Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Karin Källström: 25 000 kronor är varken hackat eller malet

Att göra det enklare att starta företag är något alla tjänar på, men förenklingar som undergräver förtroendet för själva aktiebolagsformen riskerar att kosta mer än de smakar.

Annons

För ganska precis ett år sedan satt januariavtalets parter och förhandlade. Det är inte osannolikt att det företagarvänliga Centerpartiet eller Liberalerna slängde in en brandfackla sent en natt: om ni ska få bilda regering ska minsann vi få igenom en sänkning av kravet på minsta aktiekapital när man startar aktiebolag!

Visst, visst, sade de pressade Socialdemokraterna som mest av allt ville fundera på vem som skulle få vilken ministerpost. Sedan fuktades ett antal fingrar och lyftes upp i luften. Vad sägs om att sätta ett krav en symbolisk summa om tio kronor, såsom är fallet i 19 andra EU-länder? Nej, att sänka från hela 50 000 kronor till ynka tio kändes för drastiskt. Vem vet vad de andra EU-länderna har för andra regler för att skydda aktiebolagets långivare (och vem orkar kolla upp).

En halvering fick det bli. Kravet på minsta aktiekapital sänktes från 50 000 kronor till 25 000 kronor den 1 januari 2020. Djärvt – men ändå ett bibehållande av en liten spärr mot oseriöst företagande.

Ingen vinner på dumdristiga ändringar i regelverk som leder till att aktiebolaget kan användas i oseriösa syften

Att det är enkelt att starta och driva företag är av betydelse för hela samhället, inte minst utanför storstadsområdena. När ett större företag eller en myndighet med ett stort antal anställda lägger ned eller flyttar från en mindre ort kanske inte svaret kommer vara att hitta en ny bjässe med några hundra anställda utan snarare tjugo nya med tio var. Därför är det av yttersta vikt att näringslivspolitiken syftar till att främja och förenkla företagandet.

Men ingen vinner på dumdristiga ändringar i regelverk som leder till att aktiebolaget kan användas i oseriösa syften. Bolagsformens goda anseende kan snabbt naggas i kanten.

Grunden för kravet på ett minsta aktiekapital är att det ska skydda aktiebolagets så kallade borgenärer, det vill säga långivare eller andra fordringsägare. Aktiekapitalet blir därför grunden till andra regler i aktiebolagslagen. Såsom vilka värdeöverföringar från bolaget som kan tillåtas eller när reglerna om tvångslikvidation blir aktuella. Dessa regler blir svårare att tillämpa och tappar betydelse när aktiekapitalet är för lågt. Det nya lägre aktiekapitalet medför att aktieägarna kan bedriva en förlustbringande verksamhet på ett vårdslöst sätt under en längre tid eftersom att de själva bara riskerar att förlora ett mindre belopp.

25 000 kronor är varken hackat eller malet. Summan i sig saknar koppling till det enskilda bolagets kapitalbehov eller riskerna med dess verksamhet. Som borgenärsskydd betraktat är det nya lägre aktiekapitalet så pass begränsat att det knappt bör tillmätas värde – 25 000 kronor kan mycket snabbt försvinna. Det vet till och med nyårsfirarna i Åre, som precis kommit tillbaks till vardagen efter tre dygn av glamorös AirBnB, liftkort och sju sorters skumpa på Verandan.

Regeringen borde istället ha ryckt upp problemet med roten: införa ett minsta aktiekapital om en eller tio kronor och samtidigt utvärdera behovet att införa nya regler om tvångslikvidation eller aktieägares personliga betalningsansvar. Annars hade man lika gärna kunnat behålla det högre beloppet –det finns andra sätt att främja företagande.

Karin Källström