Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Karin Källström: En seger för Sapmi

Högsta domstolens beslut i Girjasmålet är en seger för samebyn men öppnar också många nya frågor.

Det kanske inte kan jämföras som ett bombnedslag, men förra torsdagens avgörande av Högsta domstolen om Girjas samebys bestämmanderätt över jakt och fiske rörde upp en del damm.

Domstolen prövade om samebyn äger rätt – oavsett vem som äger marken i området – att upplåta jakt och fiske såsom en ensamrätt i förhållande till staten och som grundas på antingen rennäringslagen, sedvana eller urminnes hävd. Svaret blev jakande och baserades på det sistnämnda – numera avskaffade – rättsinstitutet urminnes hävd.

Vad det betyder förklaras redan i Magnus Erikssons landslag från 1300-talet: ”Ty lagligt fånget är rätt fånget, och allt olagligt fånget är såsom icke fånget, till dess att urminnes hävd kommer till.”

Det är det som är så fantastiskt med juridik – en rättighet som någon lagligen har erhållit kan bara i undantagsfall tas ifrån denne

Dagens Nyheter beskrev det närmast som ett öppnande Pandoras ask, där nyttjanderätten av stora landarealer i Sverige nu kan komma att omprövas. Jesper Sandström på Svenska Dagbladet ifrågasatte domens lämplighet i att tillerkänna vissa etniska grupper i samhället rättigheter på bekostnad av andra.

Men det är det som är så fantastiskt med juridik – en rättighet som någon lagligen har erhållit kan bara i undantagsfall tas ifrån denne, oavsett vad andra jägare, fastighetsägare, länsstyrelsen eller ledarskribenterna i Stockholm tycker.

Högsta domstolens avgörande handlade primärt om ren rättstillämpning: någon rätt att upplåta jakt och fiske enligt renbeteslagen fanns inte, däremot hade renskötande samer sedan innan erhållit en sådan rätt med hänvisning till urminnes hävd. Äldre rättigheter som har tillkommit genom urminnes hävd består fortfarande, fastän det inte längre är möjligt att erhålla rättigheter på den vägen. Även om svenska staten i förhållande till samer fråntagit dem både det ena och det andra kunde det inte tydligt visas att rätten till jakten och fisket någonsin exproprierats eller på annat sätt tagits ifrån dem.

Domen kommer helt säkert att få konsekvenser, både för andra samebyar, andra markägare än staten och för fiskare och jägare. Men vad dessa konsekvenser blir är inte helt klart.

Girjasmålet gällde bara samebyns rättigheter i förhållande till staten, inte dess rättigheter i förhållande till andra. Vidare avgjordes bara frågan över ett visst område: fler samebyar kommer säkert kräva samma bestämmanderätt över jakt och fiske som Girjas. En annan fråga som vi ännu inte sett svaret på är betydelsen för andra samer än samebyarnas medlemmar. Redan idag pågår domstolsprocesser rättigheterna för samer som inte är medlemmar i någon sameby.

Frågorna som Girjas-domen ger upphov till är politiskt sprängstoff för den som vill hålla sig väl med både ursprungsbefolkning, markägare och alla som ägnar sig åt jakt och fiske. Kanske är det bara justitieråden i Högsta domstolen – som knappast har väljaropinioner att tänka på – som kan ge svaren framöver.