Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Karin Källström: Tre misstag nästan alla gjorde på kvinnodagen

“Förlåt men hur kan du säga så? Är du dum i huvudet?”

Stämningen var tryckt i den lilla lokala Facebook-gruppen i söndags kväll. Inläggen rasade in. En tsunami av svordomar och elakheter vällde fram. Anledningen till den dåliga stämningen var att en äldre man hade gjort något så oförlåtligt som att säga grattis till gruppens kvinnliga medlemmar på den internationella kvinnodagen.

Det är inget fel att känna lite ilska och kämpaglöd på kvinnodagen. Men det måste riktas åt rätt håll.

För tillfället gör inget folk på internet så upprörda som fel valda ord vid fel tillfälle. Men då har man gjort misstaget att rikta ilskan fel. Det är det första felsteget nästan alla gjorde på kvinnodagen.

Det är motiverat att känna förtvivlan när ännu en kvinna i Sverige faller offer för hedersvåld. Ursinnet är i sin ordning när kvinnor står för fler sjukskrivningsdagar, 62 procent av alla VAB-dagar, högre läkemedelskonsumtion, 72 procent av föräldrapenningdagarna och jobbar deltid dubbelt så ofta som män. Av naturliga skäl får kvinnorna därmed en pension som uppgår till omkring 70 procent av männens pension.

Man kan också känna sig lite sur på det faktum att de största börsbolagen fortfarande inte når målsättningen om 40 procent kvinnliga styrelseledamöter. Men så länge det är aktieägare som väljer styrelsen är det också ur den aspekten problematiskt att kvinnor inte står för mer än en tredjedel av marknadsvärdet i landets aktieägande.

Det nämnda får knappt någon att höja ögonbrynen. Men när Bengt eller Rune skickar en virtuell ros till kvinnokönet brinner det till desto mer. Det är enkelt, roligt och på modet. För tillfället gör inget folk på internet så upprörda som fel valda ord vid fel tillfälle. Men då har man gjort misstaget att rikta ilskan fel. Det är det första felsteget nästan alla gjorde på kvinnodagen.

Det andra misstaget var att så många gick igång på idén om ”de starka kvinnorna”. Nästan varenda dagstidning hade sin egen topplista på inspirerande kvinnor som klarar nästan allt. De har gått på Handelshögskolan, sprungit maraton, rest jorden runt, gjort karriär, startat företag och varit föräldralediga alldeles lagom länge med sin lagom stora barnaskara. Gemensamt för de starka kvinnorna är att de sällan fallit för en våldsam man, invandrat till Sverige, uppfostrat barn såsom ensamstående eller vågat stå emot en hederskultur i en förort som samhället vänt ryggen. På självaste kvinnodagen glömde vi bort kvinnorna som faktiskt har sämre förutsättningar.

Det var istället en annan typ av kvinna medierna ville lyfta fram: den närmast utomjordiska. De starka kvinnorna på topplistorna har uppnått MVG och perfektion i nästan varje del av studierna, utseendet, hälsan och fritiden. Alltmedan männen de jämförs med kan chilla hela skolgången och ha kaffefläckar på kostymen karriären igenom.

När man ser dessa listor på tuffa karriärkvinnor lätt att falla in i det tredje misstaget. ”Tänk vad många kvinnliga entreprenörer, författare och företagsledare det finns!” tänker man. ”Flera stycken. Och så har vi ju Greta Thunberg, som hela världen lyssnar på. Man kan ju nästan känna att kvinnodagen inte behövs längre. Så är det nog. I vart fall är frågan så liten, att vi kan glömma kvinnofrågan för en stund nu. I alla fall fram till 8 mars 2021. Ja, låt oss göra det.”

Det vore det tredje generalmisstaget.

Karin Källström