Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kata Nilsson: Samors konst är en smart, häftig optisk illusion

Färg i fokus i veckans konstkrönika.

Annons

På Galleri Remi hänger en gedigen utställning med blandade verk. Mestadels målningar av större storlek, men även mindre tryck finns på väggarna här.

Lennart Samor är den person som lärt mig det mesta jag vet om måleri, då han utöver sitt konstnärskap också är lärare. Så om en tycker att jag verkar kunna det jag skriver om är Lennart Samor den att tacka. Verkar jag inte kunna ett dyft om det jag skriver om är det inte honom en ska skylla på, för som elev var jag kanske en smula dålig på att lyssna ibland.

Det är svårt att betygsätta någon som en gång betygsatt en själv, men jag gillar verkligen utställningen som helhet. Har en sett något av Samors verk tidigare, så vet en att han jobbar mycket med ytor i sitt måleri. Ytor som, i och med de färgval han gör, på nära håll kanske inte upplevs som logiska men som bildar helheter som känns självklara.

Att måla skuggorna som faller på marken från en trädallé, eller känslan av att vara under vatten, är inte enkelt. Ni vet hur en tänker sig att snö är vit och himlen blå, så när en själv hobbymålar blir det ofta på det viset också. Men i skuggan en mulen dag kanske det i själva verket är snön som är blå och himlen som är vit, om vi bara väljer att se ytor och färger.

Det är verkligen en konst att klara av att skilja på hur vi tänker oss att något ser ut och hur det faktiskt är på riktigt. På det viset är Samors konst långt mer realistisk vid första anblick än vad en kanske tänker att den är om en verkligen tittar på färgvalen. Hans målningar är förenklingar av verkligheten sett till ytor, men ändå så komplicerade när det kommer till färger.

Det är en blandning av de färger vi upplever att saker är, de färger de kanske egentligen är, och färger Samor bara trixat in för att skapa dynamik i måleriet. Det är häftigt och det är smart. Som en optisk illusion som medvetet fuckar med ens hjärna. Det kanske roar honom att måla på ett sätt som gör att när jag blundar kan jag inte minnas om trädens skuggor är mörkt gröna eller ljust lila, även fast jag ser allén så realistiskt tydligt för mitt inre.

Jag tänker på hur det är att skriva dikter, som jag ju gör ibland. Hur en väljer sina ord och hur en betonar de med omsorg. Med ord som egentligen inte rimmar kan en ju lura sin publik att det rimmar ändå, om en bara placerar de på rätt ställe. Det är vad Lennart Samor gör med färger.

Att fundera på hur måleriprocessen gått till gör trycken ännu mer intressanta i utställningen. Trycken ser ut som jag tänker mig att målningarna gör innan fälten är ifyllda. Nystan av linjer skapar ytor som i sin tur bildar motiv och alla de detaljer som behövs för att förstå vad de föreställer finns där. Det är en rolig och inspirerande konstutställning som bör få ta en stund att göra sitt intryck. Utställningen hänger fram till den 28e september.