Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kickis krönika: En gång var sommaren ett kärleksrus

Annons

En gång var sommaren lång som ett ljusår vars slut var omöjligt att se.

En gång var sommaren en cykelfärd till badplatsen som gick längs tallrotsknotiga stigar, och det starkt doftande Salubrin som rengjorde skrubbsåret sved värre än gruset som slet hål på skinnet.

En gång var sommaren en sandstrand utanför Sundsvall som framstod som den mest exotiska av playor och ett ställe där hav och himmel möttes för allra första gången.

En gång var sommaren "Den blomstertid nu kommer", blockflöjtsensembler med vattenkammade luggar och betyg från 1 till 5.

En gång var sommaren nya badskor som doftade gummi och gav skavsår mellan tårna innan vinterhuden hade härdats.

En gång var sommaren en glasburk fylld med rödklöver och humlor och ett lock som perforerats med en syl.

En gång var sommaren att plocka sju sorters blommor, lägga dem under kudden och morgonen efter inte komma ihåg vad man hade drömt, men möjligen var det om pappa.

En gång var sommaren att åka virvelvinden på ett nöjesfält och sedan sitta med hårt ihopknipna ögon och händerna för öronen under hela färden med spöktåget.

En gång var sommaren att alltid drabbas av halsfluss och tvingas svälja vidrigt penicillin i en kur som aldrig tycktes ta slut.

En gång var sommaren att blöt och med blåa läppar stå och huttra i kön till kiosken på badet för att köpa en Top Hat som kostade 1 krona och 85 öre.

En gång var sommaren det sista året man följde med sina föräldrar på semestern.

En gång var sommaren ett sommarjobb där man tjänade riktiga pengar och kunde köpa sin första stereoanläggning.

En gång var sommaren ett kärleksrus som slutade i tårar.

En gång var sommaren en tid när målet var att bli så brun som det bara gick, helst med kokosdoftande sololja under stekande Medelhavssol.

En gång var sommaren en resa till många olika länder, där alla unga män talade olika språk men ändå ville samma sak.

En gång var sommaren dunkande musik i mörka klubbar i stora städer dit framtiden redan hade kommit.

En gång var sommaren att komma hem efter ett år i utlandet och förundras över att Carola fortfarande var det enda folk pratade om, med tv:s beslut att inte visa tjuren Ferdinand på julafton som god tvåa.

En gång var sommaren att vara färdig med sin utbildning och känna både lycka och panik.

En gång var sommaren ett kärleksrus som aldrig tog slut.

En gång var sommaren barnvagnspromenader genom ett alltmer prunkande landskap där varje dags förändring noterades, varje gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol.

En gång var sommaren en osannolik fotbollsfest där brons som genom ett trollslag förvandlades till den ädlaste metallen.

En gång var sommaren att springa bakom en liten barncykel och sedan släpa taget och hoppas att allt skulle gå bra.

En gång var sommaren en tid när det alltid var bröllop eller barndop.

En gång var sommaren en tid när det alltid var en skolavslutning eller studentexamen.

En gång var sommaren en tid när målet var att hitta skuggan vart man än kom, särskilt under stekande Medelhavssol.

En gång var sommaren en tid som var kall och blöt och tog slut alldeles för fort.

En gång var sommaren en tid som var solig och varm och tog slut alldeles för fort.

En gång var sommaren en tid när så mycket som möjligt skulle upplevas och varje dag skulle fyllas med äventyr, helst så långt hemifrån det bara gick.

En gång var sommaren en tid när ingen upplevelse kunde övertrumfa smaken av jämtländska jordgubbar eller lyckan över att kunna äta dem till efterrätt vid en middag som avnjöts utomhus på altanen.

Alla gånger var sommaren en tid med ljusa kvällar som övergick i mörkljusa nätter då man aldrig ville gå och lägga sig, oavsett vad mamma sa och oavsett att man själv visste att man skulle få betala priset nästa dag.

Och efter varje sommar följde alltid hösten.

Då ses vi igen!