Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kiki – primadonna med känsla för hälsa

Hon har sjungit det mesta, från schlager till kyrkomusik på latin. För fjärde året är Kiki Korths-Aspegren med i Östersundsrevyn som har premiär den 5 januari. Bakom den glittriga primadonnaytan döljer sig också en seriös sjuksköterska och student i hälsovetenskap på masternivå. Mellan 4 ögon säger hon att det kanske inte är så stor skillnad mellan att uppträda på en scen och samtala enskilt med någon som är sjuk. Det handlar bara om olika sätt att göra något för en annan människa.

Annons

Vad betyder Östersunds-revyn för dig?

– Mycket. Det är så himla roligt att få vara med i hela processen. Vi jobbar igenom materialet ordentligt, sätter ihop föreställningen och får dessutom spela den drygt 30 gånger. Det är riktigt kul.

Det är inte så att man tröttnar efter 20 före-ställningar?

– Nej, nej, nej! Det funkar inte så, bland annat eftersom man är så medveten om att föreställningen ska göras många gånger.

Vad är det som är så roligt med just revy?

– Det är en kul form att jobba med eftersom man har en möjlighet att variera uttrycken. Det kan vara tre minuter med en sak och sedan tre minuter med något helt annat. Den blandningen är jättekul.

Du är både jazzig och funkig, har sjungit i dansband och spelat med i Arnljot, så du verkar ha ett brett register?

– Jag fick tillfälle att fundera kring det alldeles nyligen när vi gjorde ett requiem med kören Octava som jag är med i. Där sjunger vi mest kyrkomusik på latin. Vår dirigent gav mig förtroendet att göra ett mezzosopransolo och det var första gången i mitt liv som jag framfört ett klassiskt stycke. Då kände jag att jag var ute på okänt vatten. Det gick jättebra och det var helt underbart att sjunga, men samtidigt upplevde jag att jag inte hade samma frihet i uttrycket eftersom jag inte hållit på med det tidigare. Men jag kände att jag också tog ett steg mot att bredda mig ytterligare. Samtidigt är det så att det jag kan uttrycka och berätta måste utgå från mig själv, det som är jag. Resten är teknik, sammanhang och psykologi. Det krävs mod att ta till sig en helt ny teknik och göra något man inte gjort tidigare och det modet har jag nog fått under åren.

Om du fick välja fritt mellan olika musikformer, vad skulle du välja att sjunga en kväll?

– Skulle vi bestämma att ha en musikkväll här i dina lokaler, då skulle jag försöka få tag på en samling riktiga jazzrävar att sjunga med, hela natten. Men egentligen går det inte att välja mellan olika musikstilar, man kan inte sätta det ena mot det andra.

– Det handlar om att uttrycka sig i olika former och att det uppstår olika typer av dynamik tillsammans med olika människor.

För att återgå till revyn. Kan du avslöja något om revyn 2014?

– Absolut inte! Bara att revyn heter Årets primadonna. Och vem är det? Det kan man fråga sig.

Ja, vem är det?

– Det kan jag väl avslöja, det är jag! Och att det blir glitter, glamour och höga klackar.

Ni jobbar tätt tillsammans i revygänget. Umgås ni privat också, eller får ni nog av varandra på jobbet?

– Nog av varandra? Det vet jag inte. Vi repeterar i sammanhållna sjok under långa dagar då vi träffas hela tiden. När vi inte repeterar har många annat att göra, de jobbar och jag pluggar. Sedan är det klart att en del umgås mer med varandra än andra. I den här typen av jobb, där vi använder oss själva som redskap, så går också det privata och arbetet ihop. Det är viktigt att vi vågar vara personliga med varandra och kan bidra med våra egna reflektioner utifrån kompetensområde och erfarenhet. Man är väldigt nära varandra när man repeterar och det är också då det mesta arbetet görs.

Vad gör du när du inte spelar revy?

– Förra året jobbade jag 70 procent som sjuksköterska inom hemsjukvården och pluggade hälsovetenskap på halvtid – samtidigt som jag både repeterade och spelade revy. Det ville jag inte göra ett år till.

Det blev för mycket?

– Ja, det blev varken hackat eller malet. I revyn handlar det inte bara om att lära sig texten. Det är en jätteprocess för oss alla att sätta ihop de olika numren och hela föreställningen. Man måste hinna knåda ordentligt i den där degen och fundera på vad det är vi berättar. Och det tar tid. Det var inte någon bra lösning att jag kom efter jobbet klockan sex på kvällen när övriga ensemblen hade repat från tio på förmiddagen.

– I år pluggar jag 50 procent och jobbar med revyn. Det räcker bra.

Vad pluggar du?

– En masterutbildning i hälsovetenskap. Den är internetbaserad och jag pluggar med folk från hela världen. Det är jättekul att ha de kontakterna på nätet. Och i vår ska jag skriva en magisteruppsats. Men det är inte riktigt klart exakt vad jag ska skriva om än.

Jag antar att en sådan utbildning gör att man ser saker på nya sätt. Vad ser du när det gäller ohälsan i dag?

– Det jag slås av är den forskning som gjorts när det gäller hälsa och sociala skillnader. Man kan till och med tala om en ohälsogradient, det vill säga den som har det sämre socialt och ekonomiskt har också en sämre hälsa. Det är ett oerhört intressant fenomen och det forskas mycket på det här området.

Största ohälsan i dag är psykisk. Vi verkar ha skapat ett samhälle där människor inte mår bra?

– Ja visst är det så. Men den psykiska ohälsan sätter sig inte bara i huvudet utan också i kroppen. Det som händer när man är stressad eller uttröttad är att det sätter igång en massa skadliga processer i kroppen. Det sitter ihop.

Det är en stor kontrast mellan det du gjort, från hemsjukvård till glittrig revy?

– Ja, men livet är så, det har så många olika sidor. När jag skulle bli sjuksköterska kunde jag känna lite oro över att jag inte skulle bli tagen på allvar av människor som visste om min bakgrund med sång och klackarna i taket. Men jag har inte upplevt att det varit ett problem. Det är ju ändå så att livet innehåller både sorg och glädje. Om jag kan göra något för någon som har det besvärligt så betyder det oerhört mycket för mig. Ett sätt är att göra det i ett samtal hemma hos någon, ett annat att stå på en scen i glittrig klänning och höga klackar. Skillnaden kanske inte är så himla stor, även om det tar sig olika uttryck. Återigen, man kan bara vara sig själv.

Kiki Korths-Aspegren vill inte avslöja mycket om innehållet i 2014 års Östersundsrevy, bara att det helt säkert kommer att finnas en primadonna med. Och det är hon!