Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kina och USA måste med på tåget


Det pågår förberedelser på den internationella scenen inför nästa års stora klimatkonferens. Miljö- och klimatarbete kräver pragmatik och objektiv inställning, men också att vi kan säga ifrån mer på skarpen.

Annons

I helgen ägde det stora FN-mötet i New York rum, och ett av de viktiga ämnen som avhandlades är klimatfrågan. Det är första gången på fem år som alla stats- och regeringschefer var på plats, för bland annat föreberedelser inför klimatkonferensen i Paris nästa år då många menar att ett beslut måste fram. Utmaningen är större än någonsin, växthuseffekten påverkar oss allt mer med extremväder och klimatförändring. Situationen är högst allvarlig och kräver internationell samling.

För att verkligt resultat ska kunna uppnås behöver två stora aktörer vara med på tåget, Kina och USA. De två står för 28 respektive 15 procent av alla utsläpp, hela EU kommer först därefter på 10 procent. Det räcker alltså inte att vi sköter vår egen del, vi måste även vara aktiva i diplomati och förhandlingar för att göra verklig skillnad.

Ett steg på vägen i förhandlingarna är att erkänna att det krävs en krass och objektivt undersökande inställning för att göra verklig nytta i miljö- och klimatfrågan. Tidningen The Economist har gjort en jämförelse mellan olika åtgärder för att begränsa utsläppen, räknat på både effektivitet och kostnad. Där kan man se att vattenkraft och kärnkraft fortfarande är överlägsna i relationen nytta, kostnad. Förnybart kämpar fortfarande med höga subventionskostnader och liten effektivitet, mer utveckling kommer behövas innan de blir lönsamma utmanare.

En annan viktig del är vilken vinkel man väljer att bekämpa problemet från. En av de mest effektiva miljökampanjerna hittills var då en så gott som enig värld slöt upp bakom Montrealprotokollet 1987 och förbjöd freoner som orsakade nedbrytning av ozonlagret. Genom att välja ut ett specifikt problem och rikta in sig på att komma överens om att förbjuda ett särskilt ämne blev målet konkret. På samma sätt kan man i dag välja ut vissa skadliga ämnen och komma överens om förbud och nya standarder för partikelfilter för skadliga partiklar.

Slutligen kan man dock inte komma ifrån att vi också behöver markera hårdare mot vissa. Kina står för en sådan massiv del av utsläppen att de måste med i båten, det vi andra gör kommer inte räcka.

Länder med högre välstånd är bättre på miljöreform och tillväxt och marknadsekonomi är de mest effektiva metoderna för att bekämpa fattigdom. Men Kinas tillväxt kräver inte den extrema nedsmutsning som pågår och även plågar landets befolkning. Det finns även riktiga miljöbovar i den här berättelsen, och de måste vi också bli hårdare mot.