Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Klart godkänd – men går inte till historien

En excentrisk mysfarbror, så skulle Roger Pontare kunna beskrivas.

Annons

Hans entré i Stora kyrkan i Östersund i går gav dock sken om något annat. Iklädd en stor vit pälsjacka gled han in i kyrkan med en intensivt brinnande fackla i handen. Innan han gjorde entré fylldes kyrkan av dånande toner som lät som en blandning mellan ljudet av en snölavin och forsande flodvatten.

Likt en vinterkonung gick han fram till altaret och mikrofonen.

Men sedan ger han som sagt mer sken av att vara en mysfarbror än en konung. Han underhåller med sina små historier och vykort, lockar till skratt med misslyckade skämt och pratar gemytligt med sina musiker, publiken och körledaren.

Sången går knappast att säga något om, Roger Pontare har en av landets kanske mäktigaste röster. Kombinationen härlig personlighet och mäktig röst gör att konserten får klart godkänt, för annars är det här ingen julkonsert som kommer gå till historien. Tempot är lågt och ibland kan det till och med kännas lite segt. Eller var det melodierna som var ovanligt långa?

Nyfallen snö, Stora kyrkan och levande ljus gör att julstämningen ändå ligger på topp. Klassiska juldängor som ”Jul, jul, strålande jul”, ”Nu tändas tusen juleljus” och ”Gläns över sjö och strand” framförs på ett så gemytligt sätt att till och med den mest envisa julhataren skulle börja gunga med i ”Winter wonderland”.

”O helga natt” framkallar flest stående nackhår och är även det framförande som får flest applåder.

Covern på The Beatles ”When I’m 64”, som Pontare gjort om till ”Hur ska det bli med min äldreomsorg” lockar till jubel, och säger kanske något om publikens genomsnittsålder.

Östersunds Motettkör ackompanjerade Roger Pontare i år, sist han var här var det Cantilenakören. Motettkören inledde konserten med att medlemmarna började sjunga från alla hörn och kanter i stora salen, sedan skred de sakta fram tills de stod samlade framför altaret. Det var magiskt.

Anna Nygren på piano framförde sin egen jullåt ”Första advent” medan Roger Pontare tog en paus och drack lite marockanskt te, påstod han själv i alla fall. Det ska visst vara bra för lederna. Berättade mysfarbrorn.