Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kommunen sponsrar idrottsfamiljerna

1 800 barn och ungdomar berörs av arenan, enligt ett antal idrottsledare i en insändare 12 november.

Annons

Låt oss för stunden anta att siffran stämmer och att alla dessa också bor i Östersunds kommun. Det är då en icke föraktlig del, knappt 20 procent av de barn och unga mellan 7 och 19 år som finns i Östersund.

Samtidigt är arenan inte gratis. Kostnaden ligger i runda slängar på 30 miljoner om året, enligt de uträkningar som visats, för kapital, drift och nedskrivningar.

Det innebär att kommunen alltså är beredd att sponsra dessa idrottsfamiljer med närmare 1 400 kronor i månaden extra genom denna nya arena.

Skulle kommunen lägga nya utgifter för barn och ungdomar på motsvarande summor för alla i dessa åldrar, skulle kostnaden för kommunens del bli över 100 miljoner om året.

Pengar som inte finns, eller som i vart fall skulle göra större nytta i föräldrarnas plånböcker.

För allt som kommunen gör är det vi som bor här som betalar. Inte Ann-Sofie Andersson, utan sådana som jobbar och betalar skatt här. Hög skatt.

Jag har inget ont emot idrott eller idrottsföräldrar. Idrotten har gett mig goda minnen och glädje.

Men att därifrån ta steget till att säga att alla vi som är skattebetalare i Östersund glatt och villigt ska betala mångmiljonbelopp av våra pengar till idrotter som utövas av ett fåtal ...

Varför inte vända på det, erbjuda föräldrar i dessa klubbar att bygga själva för egen bekostnad?

Vi vet att i vårt land så är det de fattigaste som grupp som också är minst rörliga, oavsett ålder.

Och när man nu vill lägga en arena längst ute i ingenstans så är det en tydlig signal om att ”du som inte har bil behöver inte bekymra dig”. Det gäller oavsett hur fin busshållplats man bygger i skogsbrynet. Så – eftersom det inte kommer att vara de som har sämst ställt (och kanske har störst behov av gemenskap, normer och fostran) som kommer att sätta sin fot i arenan – varför inte låta brukarna (och deras föräldrar) betala för den. De har pengar.

Vi som vill lägga våra inkomster på andra fritidsaktiviteter för våra barn kan då göra det.

Trots allt, 1 800 barn är många. Majoriteten i kommunfullmäktige är solid (men har i denna fråga fel).

Men ändå. Om några år, när vi i finanskrisens spår flitigt kommer att att sucka över ytterligare skolnedläggningar, döda torg, mögliga badhus, sättningsskadade bibliotek och nedlagda fritidsgårdar, kan vi alltid glädjas åt detta – vi har en arena i en skogsglänta!

Den tillförsikten kan ingen ta ifrån oss.

Johannes Tirén
Frösön

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel