Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konsekvensutred löshundsjakten

Svenska Rovdjursföreningen och Djurskyddet Sverige vänder sig i dagarna till regeringen med en begäran om en utredning av löshundsjaktens konsekvenser. Vi gör det av flera olika skäl.

Annons

Löshundsjakt innebär att hunden driver ett för jägaren eller jaktlaget tänkt jaktbyte, ofta över stora områden och under lång tid. Syftet är att bytet förr eller senare ska komma inom jägares skotthåll. Sverige är ett av få länder som tillåter jakt med lösdrivande hund.

Det krävs ingen utbildning av hunden och heller ingen särskild utbildning i hundhållning av den som jagar med lösdrivande hund. En hund blir jakthund när den kallas för jakthund, och kan därmed släppas lös i skogen utan egentlig kontroll. Där exponeras den konstant för olika faror, men utsätter också vilda djur för påfrestningar.

Vad som krävs av den som släpper och ansvarar för hunden är att denne har jakträtt och att det är lovlig tid att jaga med lös hund. Det är en unik situation, där lagen om tillsyn av hundar och katter inte behöver uppfyllas.

Löshundsjakt är en omhuldad jaktform, som många jägare sätter stort värde på. Samtidigt för den med sig problem och konflikter. Inte minst är den ett hot mot landets fåtaliga vargar. Vargars naturliga beteende, att försvara sina revir mot andra hunddjur, betraktas av jaktutövare och myndigheter som ett giltigt skäl för skyddsjakt.

Risken är uppenbar att vargar, enbart genom sitt naturliga beteende gentemot lösdrivande jakthundar, i ökad utsträckning blir föremål för jakt som äventyrar artens framtid i landet. Det är ett av skälen till att löshundsjakten bör utredas.

Lösdrivande jakthundar råkar ut för olyckor i mycket högre omfattning än andra hundar. Typiska jakthundraser toppar olycksfallsstatistiken år efter år, trots att bara 10–15 procent av landets alla hundar är jakthundar i aktiv ålder. Under 1997–2010 reglerade försäkringsbolaget Agria 15 700 skador på hundar förorsakade av trafik, vådaskott och vilda djur. Eftersom Agria försäkrar färre än hälften av landets hundar, torde det verkliga antalet skador av den typen vara mer än dubbelt så stort.

Under 1997–2010 har vargstammen ökat tiofalt. Antalet vargrelaterade skador har ökat ungefär hälften så mycket. Det förklaras ofta med att man inte längre släpper hundarna lösa i samma omfattning som tidigare. Det är i så fall, i hundens perspektiv, en positiv konsekvens. Det skulle också kunna förklara varför antalet trafikolyckor med hundar inblandade i det närmaste halverats under samma period.

Med eller utan varg i faunan är löshundsjakt en farlig verksamhet för hundarna. Det är ännu ett skäl till att riskerna och konsekvenserna bör utredas närmare.

Frågan handlar dock inte bara om hundar och vargar. Oskolade jakthundar jagar inte alltid selektivt, utan ofredar vilda djur som det inte är tillåtet att ofreda eller förfölja. Det är heller inte ovanligt att får och andra tamdjur blir angripna av jakthundar som inte är dugliga sin uppgift. Också dessa problem bör belysas i en allsidig utredning.

Sten Stenson, Djurskyddet Sverige

Roger Olsson, Svenska Rovdjursföreningen

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel
Annons