Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konservator med blick för detaljer

I dikeskanten står en trätjäder.
Ett stort skinn hänger över en stubbe på grusparkeringen, och ett gäng älghuvuden med stora horn har samlats bakom verkstaden.
Lukten som slår emot när jag kliver in i den röda byggnaden i Slåtteråsen är söt och skarp.

Annons

Thomas Jönsson avslutar ett telefonsamtal, tvättar av sina blodiga händer och hälsar.

"Zoologisk konservator med mångårig erfarenhet i branschen" har jag läst på Thomas hemsida, "med humana leveranstider".

Humant för vem? tänker jag. Thomas är en av endast två konservatorer i länet, och i dessa jakttider överhopas han av djur. Drygt 40 björnar har han som väntar på att få ny skepnad, gärna så levande som möjligt. Trycket på konservatorn är hårt.

Vi sätter oss vid det stora tomma bordet mitt i rummet. Ute börjar blöt snö att falla.

I 15 år har Thomas jobbat med att stoppa upp djur.

– När jag började kunde man bara slänga ut köttet i skogen. Nu måste det skickas med en kadaverbil. Egentligen är det ju mer bekvämt, det är bara att lyfta luren och ringa.

Han blev konservator av en slump, när han blev utan jobb som slaktare. Något skulle han ju göra i stället.

– Det är själva skapandet som är kul, att återskapa djuret så likt som möjligt. Blicken och huvudet är viktigast, och anatomin.

Lite ensamt kan jobbet vara.

– Man pratar ju mycket i telefon, särskilt den här tiden på året.

För att utvecklas tävlar Thomas. I Sverige och i världen. Ett VM-brons är främsta meriten.

Till tävlingarna kommer deltagarna med färdiguppstoppade djur, som ska bedömas.

– Det är små detaljer som avgör. Kritiken gör att jag kan bli bättre.

Bo Lydén kliver in i verkstaden. För snart ett år sedan lämnade han in sin sidensvans. Nu är den klar.

– Har du målat här? säger han och pekar på de kraftigt gula och röda vingspetsarna.

– Nej, de ser ut så där, svarar Thomas.

Sidensvansen flög ihjäl sig utanför Bos hus i Östersund. Han vill ha den på väggen för att den är vacker och har fina färger.

– Dagen efter flög en domherre också ihjäl sig, men då kände jag att jag inte kan stoppa upp allt, säger Bo, som även har en järpe, en morkulla och en ekorre hemma.

Fyra arbetsdagar tar det i effektiv tid att göra klar en hel björn. Först ska allt innehåll tas ur och allt fett från skinnet skrapas bort. Ett koncentrationskrävande arbete. Hål på skinnet kan vara svårt att laga, särskilt på huvudet där det inte är så mycket hår som kan dölja skavanker.

Sedan bereds skinnet innan det sätts på den färdiga plaststommen. Och till sist görs detaljerna, med till exempel målning.

Förra sommaren fick Thomas ett ovanligt uppdrag. Ölands djurpark ville ha två mississippialligatorer uppstoppade. Runt tre meter långa.

– Det var ju något helt annat än att jobba med en björn. Och det blev lite trångt här inne.

Annons