Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konst som är lika långt från varandra som öst från väst

/
  • Mats Löfgren visar akvareller
  • Ida Rödén gör konst som rör sig i gränslandet mellan datorspel, konst och tryckeri. Dessa två bilder är lika långt från varandra som öster är från väster, men ryms i konstens stora famn.

Annons

Konstens alla uttryck i dag – förvirrande för en del, upprörande för andra, berusande för vän av utveckling. Just förvirrande för dem som söker avgränsningar – ty konsten i vår tid lägger sig inte smidigt tillrätta för – låt säga – läroboksförfattaren som magistralt vill bestämma avgränsningen.

Att i samma konstrond lyfta fram Mats Löfgrens (Brunflo) tavlor (Krokoms lanthandel) och låta dem vänslas med Ida Rödéns (Härke) konst som rör sig i gränslandet mellan datorspel, konst och tryckeri –det borde skava för mycket i umgänget. Det är ingen värdering. Men dessa olika uttrycksformer är så komplementärt som väster är från öster. De två ska dessutom rymmas under samma konstbegrepp, just därför att de utgår från att vara konst just.

Alltså: Mats Löfgren visar akvareller med motiv hämtade från Bydalen – inte enbart dock – här finns också en del blomsterstilleben. Det är ett försök till avbildning av i verkligheten stationerade fjällsidor, fjällsjöar och av säkert fullt igenkännbara ekor och roddbåtar. Det är höst och vår och sommar. Det är konst som lämpligen bedöms efter estetiska mått.

Verket ”Min morfars diabildsarkiv” behandlar frågan hur man relaterar till en annans livsverk – kan man överta det? Det blir en mental brottning när Ida Rödén får löfte om att ärva morfars konsthistoriska bildarkiv. Konstnären blir beroende av morfaderns bilduppfattning, det leder till en icke önskvärd identifikation.

Revolten består i att frigöra sig från den kontext som är morfars berättelser och uppfattning. Processen går ut på att fragmentarisera bilderna, föra samman fragmenten till nya helheter där det logiska tidsflödet bryts upp (även bildernas innebörd).

Jag ställer en relevant fråga: Vilket medium är lämpligast att använda för att uttrycka detta? Skulle en uppsats, en avhandling vara bättre (egalt att ett bildarkiv råkara vara utgångspunkten) – konstnären tycks inte sakna språklig uttrycksförmåga? Det är inte alltid så att en bild säger mer än tusen ord.

Vi är tillbaka vid utgångspunkten: Båda ryms i konstens vidöppna famn fast skillnaden är 180 grader. Avståndet mellan dessa två uttrycksformer är betydligt längre än mellan Härke och Krokom.

Mer läsning

Annons