Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Konsten att vara djupt oenig utan att bli osams

Något som inte har hänt sen urminnes tider. En ung kvinna som inte har pruttat i sin makes knä.

Det ni just upplevde var en 3900 år gammal vits från södra Mesopotamien, i dagens Irak.

Okej, den kanske var lite gammaldags. Här kommer en extremt mycket modernare:

Vad hänger vid en mans lår och vill peta i det hål den ofta petat i förut?

Jo, en nyckel.

Från England innan vikingarna upptäckte ön.

En av de finaste sakerna med mänskligheten är att den har humor.

För många år sedan läste jag en bok om ett östafrikanskt folkslag, jag minns inte vilket, skriven av en västerländsk antropolog som bodde bland dem för att studera deras kultur. Han konstaterade att en mycket besynnerlig sedvänja hos detta mycket exotiska folk var att de skrattade mycket. I synnerhet när de skulle hantera konflikter eller obekväma situationer eftersom det tycktes underlätta samtalen för dem. Mycket fascinerande, tyckte han. Jag kan se framför mig hur han satt där i safarihatt och kakshorts, febrilt antecknande medan svetten ideligen fick hans glasögon att halka ner på nästippen.

Bra jobbat Sherlock.

Men han kunde lika gärna ha suttit i Jämtland och studerat fördelningen av kött efter en lyckad älgjakt. Eller i Australien efter att någon har råkat köra över grannens känguru. Eller så kunde han kanske studera sig själv när hans akademikerkollegor knackar på dörren för att säga att han måste sluta fisa så högljutt under disputationerna.

Förmågan att kunna skratta tillsammans och visa att man är vänligt inställd mot en person även när man har allvarliga meningsskiljaktigheter är ett av de mest praktiska verktyg som vi människor har i vår nedärvda lilla verktygslåda.

För humorn må skilja sig åt från ställe till ställe, men den är ändå konstant så till vida att den alltid har underlättat besvärliga samtal mellan intelligenta människor. Och på samma sätt har vitsar alltid varit ett diplomatiskt sätt att ventilera frustrationer som samtal inte biter på.

Därför är det bekymmersamt att samhällsdebatten blir allt hårdare och allt mer kompromisslös nu när den förs på nätet samtidigt som humorn, i den mån den ens existerar, allt oftare är elak och angripande. Och att man hänvisar vitsarna till yrkeskomiker på Youtube som man visar upp för kompisarna istället för att återberätta dem själv.

Det är alltså inte samhällsfrågorna som har blivit allvarligare på senare år, för de har de inte. Det är avsaknaden av ventilation som har gjort luften i den samhällsbyggnad vi bor i så dålig att många har svårt att stå ut – och människor som inte står ut längre blir klart mer benägna att skada sig själv eller andra.

Det kanske låter svagt och löjligt för en nutida internetdebattör att vara vänlig mot någon man ogillar, men öga mot öga är vi det ändå helt naturligt, de flesta av oss, för det ligger i människans överlevnadsinsikt att hitta lösningar. Lösningar hittar man först när alla parter är så avslappnade att de kan prata med varandra och vad är en bättre isbrytare än ett gemensamt skratt.

Det är något som smarta diplomater redan använder för att undvika krig och som de flesta av oss andra har svart bälte i när det gäller vår allra närmaste omgivning.

Har vi lyckats sätta en robot som tar selfies på Mars borde vi rimligtvis kunna konvertera förfädernas humor och goda ton till det digitala samhället också. Så pass smarta är vi.

Den dagen som den politiska nätdebatten når samma nivå som östafrikanerna i den där studien eller köttfördelande jägare i Jämtland – då är vi en klart mycket trevligare värld på spåren tror jag, utan att vi behöver vara ett dugg mer överens än vad vi är nu.

Har ni hört den här förresten? Den blev vald till Englands allra roligaste historia för något år sedan:

Två vesslor sitter på var sin barstol. En börjar förolämpa den andra. Han skriker:

– Jag har haft sex med din mamma.

Hela baren tystnar, alla lyssnar och väntar för att se vad den andra vesslan ska göra. Den första skriker igen:

– Jag har haft sex med din mamma!

Den andra svarar trött:

– Gå hem farsan, du är full.

-

Här har ni ett litet urval av Marcus Berglund tidigare krönikor:

Om demokrati: Vad skulle hända om vi börjar rösta som på 1800-talet?

Om medmänskighet: Konsten att inte bli ihågkommen som ett episkt rövhål.

Om HBTQ-historia: Östersundaren som förändrade världen och glömdes bort och Fyra nyanser av manlighet.

Om politik: Velpottornas revansch.

Om ungdomen: Mitt enda råd till ungdomen.

-

Och är ni inloggade så kan ni ju även läsa premiumartikeln Så vitsade sig ÖP genom 1900-talet.

Marcus Berglund 063-16 16 17 marcus.berglund@mittmedia.se