Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konstkrönika: "Ett stort grattis till Umeå"

En av landets mest spännande yngre konstnärer, lite tankar om Kulturhuvudstäder, kvinnliga rockartister, bluesfestivaler och det och så…

Annons

Född i Örebro och uppvuxen i Östra Ämtervik. Katrin Westman har där gått runt i det lilla värmländska samhället som hade det berömda Alma Löw-museet och där Lars Lerin bodde så länge och där även fotografen JH Engström hållit till.

Att växa upp till konstnär i skuggan av alla giganter och med Selma Lagerlöfs Mårbacka om knuten och alla Göran Tunström-trakter någon mil bort kan väl vara både självklart och den raka motsatsen.

Men Katrin Westmans konst innehåller inga som helst tveksamheter. Galleri S fortsätter sin beundransvärda linje med att presentera nya spännande konstnärskap för östersundspubliken. Katrin Westman är 26 år, nyutexaminerad från Konsthögskolan i Umeå och har först de senaste åren börjat sin konstnärsbana i offentligheten.

Direkt när man kommer in på Galleri S så nästan kliver man omedelbart in i målningen "Utskurna ur sammanhanget står vi där tillsammans och poserar". Ett verk i många, många delar. En stor oljemålning på väggen, flera bitar, som utskurna delar, som ser ut att komma från målningen som är placerade på golvet, lite kroppsdelar här och där.

Det är inget styckmord. Det är snarare så att målningens fysiska detaljer vill frigöra sig från ytan och bege sig ut i galleriet, inte hotfullt utan mer nyfiket. Det är inte bara vi som tittar på en målning. Det är målningens delar som tittar och känner lite på oss besökare.

De sju delar som finns i Östersund är ett sammantaget verk som jag faller helt för. Fräckt, egensinnigt och ändå på något sätt klassiskt.

Men som om det första rummets poserande inte är nog så fylls nästa rum med målningar på kakelplattor. I akryl och lack på kakel bildas speciella bilder. Målningar av människor, ensamma eller i grupper. Det är känsliga studier, levande målningar, lite så där skönt grova i utförandet som man kan återfinna hos många. Men det finns inget spekulativt, bara något som fungerar väldigt bra.

I övrigt visas mer traditionellt måleri i akryl och olja på pannå och fotopapper. Lite studier av ruttnande växter, några mer poser och så. Men dessa verk griper mig inte alls på samma sätt.

Men unna er Katrin Westman på Galleri S. Det är ett konstnärskap som kommer att växa och fortsätter hon på de spår hon visar här väntar ännu större uppmärksamhet och större gallerier framöver. Utställningen pågår till den 13 november.

• Det här skulle ha varit en helg av flera vernissager. Men av olika anledningar så ställde Gunnar Falk in sin utställning på Galleri Mono och James Bates ställde in hos Lars Bolin Gallery. På Mono förlänger därför Lennart Jonasson sin hyllade och välbesökta retrospektiva utställning med foton från sina 40 år som fotograf. Sista dag bli nu på söndag. Och på lördag blir det ny vernissage hos Lars Bolin Gallery med Anders Kumliens spännande måleri.

Utställningarna på Galleri Eken och Drejeriet hade vernissage i helgen och de återkommer jag till i nästa vecka.

• 2014 är Umeå en av Europas kulturhuvudstäder. En utnämning som tidigare inneburit både positivt och negativt för de städer som valts ut.

I veckan kom ett brev från Estrad Norr till länets musikarrangerande ideella föreningar. Tidigare, från 2007, har länets ideella musikarrangörer två gånger per år kunnat söka bidrag inom projektet "Hörbart" som haft till syfte att stödja ideella föreningar som vill ordna konserter.

Nu kommer chefen för Estrad Norr, Yngve Nordin, med ett brev till alla ideella föreningar som haft bidrag genom "Hörbart". Brevet kommer en vecka innan ansökningens period för våren 2014 skulle ha startat.

Yngve skriver att Estrad Norr ska satsa på projekt som har med Umeå som kulturhuvudstad att göra och att det bara går om man inte genomför projekt Hörbart våren 2014. Så han ber alla länets ideella föreningar om förståelse och tålamod och att de får vänta till nästa period inför hösten 2014.

Vem hade förstått att om Umeå blir kulturhuvudstad så kommer inte Club Corazon, Klubb Sam, IF Popgeni och många, många andra att kunna bedriva sin verksamhet på det sätt som de annars skulle ha kunnat?

Jag tycker att detta var bland det knäppaste jag hört i detta den jämtländska kulturskymningens förlorade år. Det lilla vi har ska bli sämre bara för att Umeå är kulturhuvudstad.

Grattis Umeå! Verkligen Grattis!

Och vad Estrad Norr tänker göra för de ideella föreningarnas pengar har man inte talat om. Men helt klart är att våren 2014 kommer att få färre konserter anordnade av ideella föreningar än vad man haft på länge.

• Det talas på sina håll om stor skandal.

Den amerikanska punkcountryprinsessan Lydia Loveless klev in på scenen på Östersunds Bluesfestival i fredags iförd trosor och behå och bad publiken fara och flyga.

Lydia är 23 år och en av de mest spännande nya artisterna inom den alternativa countryn just nu. Hon hade uppenbarligen druckit lite för mycket och hon mådde tydligen av olika anledningar psykiskt inte så bra.

Dagen efter bad hon på Facebook förbehållslöst alla om ursäkt och skrev (i ÖP:s översättning): "Jag vill be om ursäkt för mitt uppträdande på fredag kväll. Jag är helt medveten om att jag spelade bedrövligt och uppträdde som en skitstövel, jag brukar berömma mig av att aldrig förstöra en show på grund av dåligt humör, vilket känns särskilt förödmjukande nu. Depression och stress tog mina bättre sidor, jag är ledsen inför de personer som känner sig svikna"

Värre saker har hänt på Bluesfestivalen. En Roffe Wikström gjorde en gång en totalt bedrövlig spelning påverkad i alldeles för hög grad. Han bad aldrig offentligt om ursäkt, aldrig någonsin. Men det är tydligen en stor skillnad på gamla bluesgubbar och unga tjejer.

Visst, jag älskar Lydia Loveless och hennes musik. Och jag är ledsen att hon inte förmådde visa den fantastiska artist hon är. Det gick fel, även om faktiskt många som var där på Facebook uttrycker att de ändå gillade konserten.

Men ett misstag av en ung artist som förstår att hon gjort fel kan aldrig vara värre än en rutinerad artist som väljer att satsa på annat än sin publik.